onsdag 26 december 2012

Själens blåmärken - Françoise Sagan. Hyllvärmare 2/4


"Det är inte litteratur, inte någon verklig bekännelse, det är någon som skriver maskin därför att hon är rädd för sig själv och för skrivmaskinen och för mornarna och kvällarna o.s.v. Och för andra människor. Det är allt."

Det är med viss tvekan jag placerar den här boken i genren "böcker om böcker". Själens blåmärken handlar om ett svenskt syskonpar som lever ett kringflackande liv i Paris samhälle. Tänk tidiga Per Hagman-romaner, typ Pool. De har blåmärkta själar men de gör allt för att leva sorglösa ytliga liv på nattklubbar, caféer, i lägenheter som andra bekostar åt dem och så vidare.

Det är klassiskt Sagan, det säger hon till och med själv i de självbiografiska delar som avlöser romanens kapitel då och då. Där pratar hon om sitt liv, om  debutromanen (som hon kallar uppsats) och om livet som författare, om skrivande, om sina litterära idoler (spoiler alert: Proust), om sin ångest, om sitt drickande, om politiska övertygelser. Hela tiden med en lättsam ton innan hon återvänder för att "umgås" med sina karaktärer, som hon också diskuterar i de självbiografiska delarna.

Det här är verkligen inte en bok för den som inte redan gillar Sagan. Men gillar man henne tycker jag att man ska läsa den. Inte så mycket för romanen i boken utan för den karaktär hon gör sig själv till i de övriga kapitlen.

På samma sätt hon själv beskriver att hon umgås med sina romankaraktärer känns det som "karaktären" Sagan är nödvändig för att man ska uppskatta den här boken. Hon var tidig (den här gavs ut 1972 på fr. 1973 på sv.) med att vara personlig, privat, politisk och om att prata om ämnen som ingen, framför allt inte en ung kvinna, skulle prata om; sex, sexuell läggning, pengar, bortslösandet av pengar, sprit och självmord. Att hon kan prata om allt detta på ett väldigt öppet och fördomsfritt sätt och sedan kvickt byta spår till att skriva uppskattande om borgerliga traditioner och lyx och flärd och sportbilar, tror jag gjort att hon glömts bort lite som den politiska författare hon var genom hela sin karriär.

lördag 22 december 2012

Skynda, kom och se

En gripande skildring av livet för Ka, Glauer, Nelly och Verner - fyra dvärgar i 1930-talets hårda värld, där allt avvikande var mindre värt och dessutom något man inte behövde ta männsklig hänsyn till. Den enda plats de verkar kunna hitta är på cirkus, tivoli och liknande där de får uppträda inte som artister utan som freaks, medan folk pekar och talar över deras huvuden. Glauer drömmer om att skriva en pjäs, attt få sätta upp den och att de dvärgar som är med ska ses som riktiga skådespelare; en del av kulturen och inte bara som exotiska märkligheter. Gruppen lämnar det allt mer hårdnande klimatet för en sommar på Gröna Lund, men kan denna grupp med individer med så mycket smärta och förnedring i bagaget hitta en plats där de kan börja om? Kan någon börja se dem som vanliga människor? Och kan de börja lite på varandra?

fredag 14 december 2012

Näst sista boken

Min fjärde hyllvärmare denna omgång är Hundpojken av Eva Hornung. Den handlar om fyraårige Romotjka, vars mamma en dag försvinner. Kort därefter försvinner även farbror. När Romotjka efter några kalla och hungriga dagar vågar bryta mot förbuden och gå ut ur lägenheten upptäcker han att hela huset är folktomt. Ute på gatan finns folk han känner igen, men ingen han vågar prata med. Och ingen vill prata med honom, utan bara ser förbi honom.
Romotjka börjar följa efter en hund, en hund som visar sig vara van vid människor även om hon lever vilt i stadens utkanter. Hunden adopterar pojken, som får bli en valp i flocken. En ganska dålig valp som knappt kan se eller luktaoch fryser hela tiden. Men efter hand som han blir äldrevisar han sig ha andra nyttiga egenskaper som väger upp för hans dåliga jaktresultat, och Romotjka blir ett med flocken.
Boken utspelar sig i samtida Moskva, och även om det känns osannolikt att en 4-årig pojke kan bli upptagen i en vildhundsflock och överleva med dem är det många andra aspekter som känns förfärligt verklighetsnära. Samhällets utslagna, gatubarn och vuxna, som lyckas klamra sig fast vid livet trots erbarmliga förutsättningar. Den utsatthet de lever i, samtidigt som den "normala" världen vägrar att se dem.

Har redan börjat på min sista hyllvärmare, den är så här långt riktigt bra!

onsdag 14 november 2012

Sista hyllvärmaren ut (för Cecilia)

I begynnelsen (dvs i juli) valde jag ut fem böcker som skulle få bli min hyllvärmarutmaning för hösten -12. Det var bara det att jag visst läst en av dem redan. Bollywood Confidential var tydligen inte så minnesvärd att jag kom ihåg att jag läst den, men tillräckligt så för att jag skulle känna igen storyn när jag läste (om). Jag bytte därför ut den och läste istället den bok i min ägo som då stått absolut längst på min olästhylla: Kate Kerrigans Recipes for a Perfect Marriage som inhandlades i en välgörenhetsbutik i Oxford när vi var där för snart 1 1/2 år sedan.

Jag gillar att läsa skönlitteratur som på olika sätt handlar om mat. Recipes for a Perfect Marriage är en sådan och den handlar/utspelar sig delvis på Irland, vilket också alltid är en bonus. Ändå var det här ingen fullpoängare, men för all del inget jag ångrar att jag läste. En småtrevlig läsupplevelse.

Historien utspelar sig på två plan parallellt: på 1930-talets Irland, där Bernadine är nybliven hustru men vansinnigt olycklig. Mot sin vilja och för sina synder har hon blivit bortgift med en man som är allt annat än den kärlek hon just tvingats ge upp eftersom hennes familj inte hade pengar till hemgiften. Det är en otroligt bitter kvinna som bestämmer sig för att aldrig någonsin släppa sin man James inpå livet.

Vartannat kapitel utspelar sig i nutid i New York, där händelserna kretsar kring matskribenten Tressa som också just gift sig, bara för att direkt inse att hon gjort världens största misstag. Hon trodde att hon älskade Dan, men står nu inte ut med honom. Förtvivlat inser hon att de aldrig kommer att kunna få vad hon alltid drömt om, ett perfekt äktenskap, ett sådant som hennes mormor Bernadine och morfar James hade.

Det finns en hel del mat i historien också, och här och var är recept på sådant som förekommer i berättelsen instuckna mellan kapitlen. Kärlekstrådarna är dock de mer framträdande, i synnerhet i Bernadines historia, fastän det är hennes liv som inspirerat matglädjen i dotterdotterns liv.

lördag 3 november 2012

Bok nr 3: Smultronbett

Smultronbett av Barbara Voors handlar om Molly Swartling: cellist, gift med en känd dirigent, två barn och villa i rätt område. En dag får hon en anonym lapp i brevlådan, där det står Medelålderskrisen. Molly tappar fotfästet allt mer, och anonyma budskap dyker upp även som annonser på stan. Någon, beställaren, verkar vilja få Mollys liv att efterlikna Mozarts när han på slutet av sitt liv skrev Requiem - på uppdrag av en beställare. Det är till och med så att lapparna börjar tala om Mollys requiem. Vem är beställaren i Mollys liv? Vad vill denne? Är det till och med Molly själv? Eller någon av alla de hon sårat och som nu vill hämnas?

Det här var nog inte riktigt en bok för mig, inte så att den var dålig eller ointressant. Men den fångade mig inte, och redan nu, ett par dagar efter jag läst ut den har jag svårt att minnas den. Får se om jag kan hitta en bättre läsare till den!

söndag 14 oktober 2012

Änglarnas syster

Andra hyllvärmaren i denna omgång för min del är Änglarnas syster av Anna Jörgensdotter. Det är en vacker men sorgsen berättelse om 16-åriga Sonja som känner att hon inte passar in utan är förtvivlat ensam. En våning upp bor Katarina, en 44-årig flykting från Albaninen som bara vill ut i livet men inte kan utan att irritera sin man - som var den som räddade henne då hon flytt. Katarina är förtvivlat ensam.
Redan innan Katarina och hennes man flyttade in i den nuvarande lägenheten har hon sett en tjej med lila glittrig hatt som ser ut att bära världens bekymmer på sina axlar. När Katarina inser att Sonja, tjejen med hatten, bor i samma trappa känns det som ett tecken. Men kan man ta kontakt med en främling utan att vara påträngande. Katarina försöker hälsa så hjärtligt som möjligt på Sonja.
Sonja kämpar med skolan och med sig själv - och med att acceptera sin äldre brors död, som inträffade för flera år sedan. Det splittrade familjen, och mamman har förskansat sig i gråhet och overksamhet. Sonja hittade en lila glittrig hatt i sin brors rum som hon sedan dess vägrar att släppa ifrån sig. Hon har sett Katarinas balkong, som är proppfull med blommor och växter. Katarina är ingen grå svensson, utan känns som någon som Sonja kunde knyta an till. Men hur blir man vän med en främmande vuxen? Sonja tajmar slängandet av sopor till exakt när Katarina kommer in i porten och kämpar med att förlänga hälsningarna.
Väldigt bra skriven, och dessutom med soundtrack på medföljande CD-skiva - en del av låtarna är specialskrivna för boken.

tisdag 25 september 2012

Hyllvärmare 5 - Selambs



Nu har jag läst min femte hyllvärmare och det var en ...problematisk upplevelse. Jag valde Selambs av Sigfrid Siwertz, av någon dunkel anledning har jag två stycken stående i bokhyllan. Siwertz (1882-1970) har en imponerande bibliografi men är kanske mest känd för Märarpirater. Han var ledamot i Svenska Akademien 1932-1970, på stol 4. 1920 utkom romanen Selambs som handlar om fem egoistiska syskon: Peter, Laura, Stellan, Hedvig och Tord som växer upp på familjens slott Selambshof vid förra sekelskiftet. Det är verkligen ingen vacker saga han målar upp, Siwertz. Det är äktenskap som ingås och sedan kraschar på grund av girighet, talanger som aldrig tas i bruk, kärlek som aldrig tillåts blomma. Boken lär visst ha baserats på delvis sanna grunder, Siwertz skrev den för att hämnas på en vän han blivit ovän med och det känns. Det är en bitter och ensidig bok, inte en enda av karaktärerna har några trevliga drag och boken lider också av sin allvetande berättare, dvs en klåfingrig författare som inte räds att värdera och kommentera. Som mycket annan äldre litteratur lider den också av dåtidens fördomar, här återfinns t ex ett riktigt nidporträtt av den judiske häradshövdingen Levy samt annan generell anti-semitism:


Tidens tveksamma kvinnosyn kikar också fram här och var:


På det stora hela kan man säga att boken är välskriven men att den helt enkelt inte tål tidens tand.

söndag 16 september 2012

Ny omgång! och 1:an läst

Lite senare än er andra har jag nu valt ut fem böcker till en ny omgång. Hyllvärmarna är:

* Fallhöjd av Nick Hornby
* Skynda, kom och se av Lotta Lundberg
* Änglarnas syster av Anna Jörgensdotter
* Hundpojken av Eva Hornung
* Smultronbett av Barbara Voors

De är alla böcker jag fått, och som jag inte vet något direkt om. Jag började läsa en av dem direkt när jag valt igår, och den visade sig vara så fängslandde att jag redan läst ut den!

I Fallhöjd (av Nick Hornby) träffas fyra väldigt olika personer på taket till Hopparnas hus. Det är nyårsafton och de har alla på sitt håll bestämt sig för att ta sitt liv. Men att ta sitt liv med publik är lite mer konstigt än de räknat med och de börjar prata med varandra. Martin, en utskämd TV-stjärna på väg mot medelåldern, och Maureen, en ensam 50-åring med hemmaboende handikappad son, kommer snabbt fram till att Jess, fortfarande i tonåren, inte vill/har anledning till självmord - trots att hon måste hindras genom att de sätter sig på henne (i fysisk mening). De bestämmer sig för att leta upp Chas, som dumpat henne, och få honom att förklara sig - det är det som är Jess anledning till depresion. JJ, som tycker att hans anledningar att må dåligt är för vaga - så han säger att han har en dödlig sjukdom, hänger på. De har ju ändå ätit upp de pizzor han var på väg att leverera.

Medan nyårsnatten övergår i morgon bildar de fyra ett gäng som känner någon form av ansvar för varandra, fast de till stora delar går varandra på nerverna. De bestämmer sig för att träffas igen, för på något sätt känner de att de inte utan vidare kan gå vidare med självmordsplanerna - i alla fall inte direkt. De lovar varandra en frist till Alla hjärtans dag.

Boken är både rolig och insiktsfull. Hornby tecknar levande och vitt skilda karaktärer som ändå visar sig kunna förstå varandra. De gör små försök att hjälpa varandra, men inser att de inte kan förändra den underliggande orsaken till varandras "olycka". Men trots allt är det något som ändå ändras i deras liv. Frågan är om förändringen är tillräckligt stor när Alla hjärtans dag inträffar.

tisdag 11 september 2012

4:an! Kom ihåg att du ska dö!




Nu har jag läst ännu en hyllvärmare, min fjärde för säsongen. Det blev en Muriel Spark-bok: Memento Mori som kom ut första gången 1959 och som handlar om döden. En samling vänner och bekanta i åldrarna 70 och uppåt börjar få underliga telefonsamtal, alla med samma budskap: "Remember you must die".  Reaktionerna varierar, en del tror att det är ett dåligt skämt, andra att någon i deras närhet försöker skrämma dem (och här kommer en hel del gamla oförätter fram) medan vissa helt enkelt tror att det är döden själv. Polisen får heller ingen rätsida på det eftersom alla beskriver rösten på olika sätt, en tycker att det är en pojke, nån annan att den har en utländsk brytning, en tredje att det är en formell och strikt medelålders man.

Charmian Colston, den 85-åriga författarinnan som börjar bli dement precis när hennes författarskap börjar få ett andra uppsving tar det hela med ro. Hennes mans bossiga syster däremot, Dame Lettie, tror att hela hennes bekantskapskrets intrigirerar emot henne och Charmains otrevliga hembiträde Mrs Pettigrew som har börjat pressa Charmains man på pengar förnekar det telefonsamtal hon själv fått (precis som hon förnekar sitt ansiktslyft) och påstår att de andra gamlingarna bara hittar på för att de vill ha uppmärksamhet. De här reaktionerna är indikationer på vilka sorts människor det här är och hur deras inställning till livet ser ut, vilket är vad boken handlar om.

Boken handlar också om åldrande naturligtvis, men det är trots allt inte en förutsägbar tragisk bild Spark målar upp. Hon är som vanligt smart och rolig och Memento Mori är oerhört trevlig läsning.

måndag 27 augusti 2012

Min 4e hyllis: Karaoketajm

Det är då verkligen en uppsättning hyllvärmare jag valt till den här omgången... Men snart har jag inte mycket kvar att välja på. Högen olästa har minskat avsevärt under sommaren. Och här är ännu en avbetad.

Karaokedrottningen i fråga i Ella Kingsleys Confessions of a Karaoke Queen är Maddie Mulhern, en kontorsråtta som just blivit dumpad av sin pojkvän för att hon saknar ambition och framtidsutsikter. Hon är också dotter till duon i Pinapple Mist, 80-tals-one hit wonders som nu äger och driver en karaokepub i centrala London. Maddie själv är inget karaokefan och ställer sig själv helst inte bakom micen. Men när hennes föräldrar plötsligt vill ge sig iväg på en revivalturné blir det upp till henne att axla rollen som drottning i karaokepuben. Det är bara det att puben sedan länge passerat sina glansdagar. Inredning och teknik hotar packa samman och ekonomin är nere i röda siffror. Det ser riktigt illa ut och Maddie tvingas ta till drastiska åtgärder. Det är dock svårt att röra sig uppåt utan investeringar, så när en av de anställda ser en annons från ett TV-bolag som vill göra en reality TV-show i karaokemiljö tvingas hon ta möjligheten i beaktande. Och rätt som det är har hon tackat ja.

TV-bolaget drar in i deras tillvaro som en storm. De hjälper till med att rusta upp stället och piffar upp låt- och drinklistor och t o m personalen. Intresset för puben ökar genast och snart har de kö innan de ens öppnat om kvällarna. Men hur kom det sig egentligen att just Maddie och hennes karaokebar blev utvalda till showen? Och vad har TV-producenten egentligen för avsikter? När Maddie får anledning att nysta i hans förflutna börjar hon bli orolig. Riktigt orolig.

Confessions of a Karaoke Queen är en annorlunda och rolig chick lit. Jag gapskrattade emellanåt (marsvinet Andre är hysteriskt roligt ett par gånger, eller om det bara är min humor..), även om det här inte egentligen är en skrattfestbok. Den har också en hel del romantik, och massor av musikreferenser - en guldbok för 80-talsmusikfans i synnerhet - medan huvudhistorien följer Maddie, puben och de anställda sedan de släppt in TV-teamet i sina liv.

onsdag 15 augusti 2012

Aliide, Aliide - Mare Kandre

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land.

Jo tack! Men det är inte ett sådär somrigt motsolslyckligt land som beskrivs i Olle Adolphsons Absolute Idyll-visa. Inte för de av oss som har förbannats med Aliides blick i alla fall.

Mare Kandres mest kända roman handlar framför allt Aliides uppfattning av världen omkring henne, om hennes tankar och känslor. I början tror jag att berättelsen utspelar sig en postapokalyptisk värld där allt är fult och förstört och där invånarna är förvridna och fasansfulla. Efter ett tag inser jag att det snarare är en extremt vardaglig skildring av en barndom. Tyvärr också realistisk. Vardaglig och fasansfull.

Det är en nedskräpad värld. En värld där kvinnor utnyttjas av män i prostitution. En värld där smutsen väller upp inifrån och ut ur hennes kropp. Där varje morgon man vaknar levande är en förbannad gåva eftersom man vet att man kommer såras av de i sin omgivning (ni som läst den: pappans kärleksförklaring!!) och såra andra.

"All kärlek, hur stark den än var och vem den är kom ifrån, var bortkastad på henne, hade inte någon verkan på henne alls, kunde i förvandla eller förändra hennes sanna natur, det faktum att hon var fördärvad. Såg de inte det, såg han inte hurdan hon egentligen var, ett äckel, förstörd, och varför envisades de, föräldrarna, med att ändå älska henne?"

Aliide tyngs otroligt av världen omkring sig och önskar att hon kunde vara en oproblematisk och ren "riktig flicka" utan alla de tankar hon har. Den otroligt mättade stilen boken är skriven på gör den extremt tungläst. Miljöbeskrivningarna är nästan plågsamma och 1 sida Kandre motsvarar ungefär 50 sidor genomsnittlig topplisteprosa i densitet. Jag är glad över att ha läst den men skulle inte rekommendera den. Man bör veta vad man ger sig in i åtminstone.

Den otroligt tunga stilen är dock otroligt effektiv, man blir Aliide.

Är du up for a challenge så kommer du dock att belönas med ett och annat guldkorn, oftast är detta när den hyperaktiva blicken riktas inåt mot Aliides egna känslor istället för enbart omgivningen, dessa stycken är tack och lov en oas i läsupplevelsen, även om dessa kanske är de allra mörkaste partierna.

onsdag 8 augusti 2012


Jon Campelli är en framgångs rik advokat som för länge sedan mist sina föräldrar; sin mor till självmord och sin far då denna som en tragisk följd av sin frus död valde att adoptera bort sin son. Men i själva verket är fadern i livet och bor inte långt ifrån Jon, i samma stad, där han äger och driver att gammalt antikvariat: Libri di Luca. Fast inte så länge till. Bara någon sida in i boken bevittnar vi faderns död: i sin bokhandel, högläsandes en bok han håller i handen.

Jon ärver bokhandeln som han inte besökt på många år. Han har ingen tydlig avsikt att befatta sig vidare med den, men när han besöker den kommer minnena strömmande, och han råkar ut för en lite märklig händelse. Han får där också höra en helt otrolig historia, om människor som besitter närmast magiska förmågor kopplade till läsande och böcker. De kan påverka folk, få dem att känna och göra saker; kanske t o m orsaka död. Kan det vara så vansinnigt att Jons far blivit mördad? Vem kan önska en litteraturpassionerad gammal bokhandlare död?

lördag 28 juli 2012

Buttercream Bump Off

Jag läser mycket lättsamt fluff just nu, men det är helt enkelt vad som råkar finnas kvar i min oläst-hylla. En av fluffböckerna är Jenn McKinlays Buttercream Bump Off, som är del 2 i en serie där jag läste första delen för ganska länge sedan. Efter den har jag läst ett par böcker ur en annan cozy-serie av McKinlay: Library Lovers Mystery som jag älskar, men Cupcake Mystery-serien är jag beredd på att ge upp på efter denna bok. Det är alltför oseriöst och fånigt med saker som stör mig samtidigt som cupcake-kopplingen är alltför vag för att ursäkta övrigt. Huvudpersonen har ett cupcakebageri, men det är i bästa fall en bakgrund, och hon och hennes affärspartners stänger butiken lika ofta som de har öppet. Det är en massa oproffsiga saker som stör mig mest, tror jag, och jag får heller aldrig upp något intresse för varken mordhistorian eller karaktärerna. Det är inte dåligt, bara inte engagerande eller roligt. Det finns för många andra skoj cozy-serier att slösa tid på. Men utläst blev den i varje fall, så 2 hyllisar down, 3 to go.

fredag 27 juli 2012

Jaglider, jaglider

Nej det är ju klart att jag inte lider. Det känns hemskt att ens skämta om böcker på det sättet. Självklart är det en lyx att ta en dusch efter jobbet och sätta på sig pyjamasen och läsa på balkongen! Hello Kitty-choklad gör inte det hela sämre direkt. Men herregud vad min första hyllvärmare går långsamt att läsa. Det är inte så att jag tycker den är dålig, den är bara så himla mastig, som typ Schwarzwaldtårta för någon som är van vid småkakor. Man blir liksom mätt på 3 sidor.

Hade jag inte haft den här bloggen som stöd hade jag gett upp för länge sen.


fredag 20 juli 2012

Då var jag igång med hyllvärmaravbetandet. Min först utlästa blev Sophie Kinsellas Twenties Girl, en lättsam och snabbläst chick lit.

Jag är inte förbehållslöst förtjust i de senaste årens våg av chick lit med lätt övernaturliga eller magiska inslag a la Alexandra Potter, Cecelia Ahern, Marian Keyes och här Sophie Kinsella (m fl). Jag tycker ibland att de kommer för långt från verkligheten med viss risk för fånighet, men i Kinsellas Twenties Girl tycker jag att det funkar. Visst är det långt ifrån verklighetstroget, men det man får istället: 20-talsfläkten Sadie, är så pass underhållande att i varje fall jag slutade bry mig

Twenties Girl handlar om Lara, som på en begravning plötsligt kommer i kontakt med sin gammelfasters spöke. Gammelfastern, Sadie, har nyss gått bort, men kan inte riktigt lämna jordelivet bakom sig. När hon upptäcker att Lara kan se och höra henne ber hon om hennes hjälp att hitta och ta tillbaka ett halsband som varit viktigt för henne.

Det visar sig vara svårare än väntat och det kräver både efterforskningar och tid att hitta smycket. Under tiden hinner Lara lära känna sin gammelfaster, och hur hon var och levde på 1920-talet, som var den tid då Sadie var lyckligast. Bekantskapen leder in på lite oväntade vägar, då Sadie gärna vill passa på att uppleva ytterligare saker medan hon ännu har tid. Det är bara det att hon som spöke inte kan leva ut händelserna själv, utan behöver göra det genom Lara.

Det är en helt OK chick lit det här, men det jag njöt mest av var helt klart karaktären Sadie och hela den era hon introducerar i boken. Genom henne blir 20-talet levande, med vackra klänningar, hattar, smycken och inte minst ord och uttryck. Boken utspelar sig i nutid, så det är bara små snippets här och där, men de överskuggade för mig den annars också söta historien kring den (kanske) egentliga huvudkaraktären Lara.

torsdag 19 juli 2012

Muriel Spark (Trean läst!)

Jag hittade ännu en Muriel Sparkbok (innan har jag läst The Prime of Miss Jean Brodie och The Finishing School), The Driver's Seat från 1970. Jag uppskattar Spark för hennes lakoniska lite absurda stil men jag upplever att The Driver's Seat var svårare och mer oåtkomlig än de andra två jag har läst. Den handlar om Lise som har arbetat ut sig på sitt tråkiga kontor och åker på semester söderut. Hon har på sig kläder i starka omatchade färger som drar till sig uppmärksamhet, letar efter en påhittad pojkvän och beter sig allmänt irrationellt. Till slut inser vi att det hon egentligen letar efter är någon som kan döda henne.
Spark beskrev själv boken som en "whydunnit" i motsats till en "whodunnit", och hon skrev den som en kommentar till det moderna livets isolation och själlöshet. Jag tyckte det var svårt att känna med Lise, eller med någon av de andra karaktärerna, och det tog mig lång tid att fatta vad det var Spark var ute efter. Den var okej, men inte fantastisk.

tisdag 17 juli 2012

Bortglömda böckers society

Hej, jag heter Marcus, och jag låter olästa böcker samla damm. (Här svarar ni unisont: "Hej Marcus").

Ibland har jag till och med tänjt på sanningen och svarat svävande på frågor om jag läst en bok som jag vet att jag ägt i flera år men som jag vet att jag skjutit på att läsa.

- Ja just det den ja, jo den har jag ju hemma, men jag minns inte riktigt vad den handlar om riktigt eeeh men hon är ju alltid bra jodå så att eeeh...

Vanligtvis bloggar jag själv på www.marcusbiblioteket.com. Ska bli jätteroligt att få vara med i en klubb! Mitt eget kriterium för böckerna jag valde var att jag skulle ha flyttat med dem i minst två flyttar, tittat på dem, låtit bli att gallra ut dem, fått dåligt samvete för att jag aldrig läser dem, lovat mig själv att läsa dem och sedan låtit dem samla damm.

In fact: de jag har med på min lista har värmt hyllorna så länge att hälften av bokhandlarna som jag köpt böckerna i har hunnit stänga igen för gott (Vänder sig om i Göteborg och Borders på Broadway street i New York) . Jag hade nämligen tänkt vara lite fyndig och lägga upp mitt första inlägg som en turistguide om man vill besöka någon av platserna. Fyndigheterna får vänta.

Sent igår natt läste jag första sidan i första hyllvärmaren (full av energi för det här projektet) Mare Kandres Aliide, Aliide. Är inte det här ett fint citat, jag tycker det är en fin metafor för vad böckernas värld betyder för mig (eller dataspelet Minecraft om man så vill):

"Avstånden var oerhörda, oöverblickbara, och det var ett öppet land, och fritt! Och städerna låg långt ifrån varann, var platta, inte riktigt färdiga än, de luktade papper, skog, sulfit och gröt och gatorna var än så länge mycket leriga och breda - Det var ett land att andas i, att röra sig som man ville i, att vara fullkomligt sann och orädd i."






onsdag 11 juli 2012

De utvalda

Jag har varit lite i valet och kvalet om huruvida jag skulle välja ut specifika hyllvärmare till den här omgången eller inte. Jag har ett (numera) 30-tal olästa hemma som jag betar ganska konsekvent så det blir lite bisarrt att välja ut bara en handfull till hyllvärmarutmaningen, men till sist bestämde jag mig ändå för att välja ut sådana jag vill se till att få läst - för att de stått länge eller för att jag tror att de kanske inte kommer att få följa med i höst när vi flyttar eller liknande anledningar.

Dock är det en lite flytande uppsättning för mig den här gången: jag är inte helt säker på att jag faktiskt kommer att läsa /ut/ dem alla och i så fall väljer jag utbytesböcker efter hand. De jag inte läser kommer dock inte att stå kvar i hyllan hemma, utan rensas ut och ges bort. Det är villkoret.

Här är min laguppsättning av inte alltför tunglästa hyllisar för hösten 2012:

Buttercream Bump Off av Jenn McKinlay
Twenties Girl av Sophie Kinsella
Bollywood Confidential av Sonia Singh
Confessions of a Karaoke Queen av Ella Kingsley
Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard

söndag 8 juli 2012

Hyllvärmare nummer två.

Nummer två i raden denna säsong är Evelyn Waughs debutroman "Skola för Gentlemän" (Decline and Fall) som kom ut 1928. Han är dock mest känd för storverket Brideshead Revisited och om ni minns så har jag också läst En handfull stoft och The loved one som jag tyckte mycket om.
Skola för gentlemän handlar om Paul Pennyfeather som efter ett missförstånd blir relegerad från sitt college (där han läser till präst) och tvingas ta tjänst som lärare på en mindre fin pojkskola med ett färgstarkt persongalleri. Faktum är att hans Paul är den minst intressanta av alla i hela boken. Efter många absurda och komiska förvecklingar förlovar han sig med en av sina elevers mor men blir på dagen för giftermålet anklagad och dömd för vit slavhandel.
Det är mycket torr brittisk humor och sociala koder i den här boken, nästan mer än vad jag kan minnas i de andra jag läst. Det är roligt, men ibland blir det nästan för distanserat, det känns som om ingen riktigt känner något. Ingen blir arg trots att de blir förorättade, ingen visar några känslor, det är bara en stiff upper lip hela tiden. Men står man ut med det är detta ändå fin underhållning!

måndag 2 juli 2012

Hyllvärmare nummer ett - Lycka av Will Ferguson


Ja, förra omgången hyllvärmare var ju en katastrof för min del, så nu lovar jag bot och bättring! För jag vet ju att jag har en massa bra i bokhyllan. Jag startar med Will Fergusons Lycka™, en skruvad satir om vad som händer när mänskligheten uppnår lycka och sällhet. Och det är kanske inte vad man tror.
Edwin är redaktör på ett bokförlag och i en trängd situation blir han tvungen att ge ut ett manus han redan kastat i papperskorgen. Det är nu inte vilken bok som helst utan en självhjälpsbok med titeln "Insikter som jag fick på berget" av en herre vid namn Tupak Soiree. Vad ingen kunde förutspå är att boken verkligen fungerar. Folk lyckas med allt möjligt: att sluta röka, att gå ned i vikt, att tjäna pengar, att finna sällhet. Det är bara det att det får hela samhället att braka ihop och Edwin ger sig ut för att ta kål på den mystiske Tupak Soiree.
På det stora hela var Lycka™ en ganska bra bok, en rolig idé. Den litet hurtfriska humorn är lite tröttsam ibland men för det mesta fungerar den. Det var ren och skär underhållningslitteratur helt enkelt. Så, ja, jag är nöjd med min första hyllvärmare för den här säsongen!

lördag 30 juni 2012

Kastar in handduken

Det blev fyra av fem utlästa hyllvärmare för mig den här våren. Å andra sidan har jag läst bra mycket fler hyllvärmare än så utanför utmaningen, så jag känner mig ändå nöjd.

Den jag i slutändan inte läste var Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan, inte för att jag inte hann utan för att jag inte alls var på läshumör för just den boken sista veckan. Det händer mig sällan, men så som det kändes föreföll det omotiverat att tvinga mig igenom den när jag förmodligen kommer att ha mycket mer behållning vid ett annat tillfälle.


måndag 25 juni 2012

På målsnöret

Med lite omprioriteringar i läslistan (och hjälp från vädret, som effektivt hindrar utomhusakiviteter) har jag jag hunnit med att läsa ut min femte och sista hyllvärmare i denna omgång. Boken heter "Jag heter Isbjörg jag är ett lejon" och är skriven av Vigdís Grímsdottir.

 

Boken utspelar sig under 12 timmar, då Isbjörg som är anklagad för ett brott (vilket avslöjas inte i början av boken) träffar sin advokat. Advokaten är intresserad av Isbjörgs bekännelse eller redogörelse för vad som hände. Isbjörg vill hellre berätta om sitt liv.
Isbjörg har i sitt 18 åriga liv inte haft det lätt. Först pappans självmord - och hur var pappan egentligen när han levde? och sedan mammans sammanbrott med tre år på sjukhus, då Isbjörg får bo hos kusinerna. När mamman kommer hem igen får hon endast lågavlönade jobb, men är fast besluten om att Isbjörg ska studera vidare. Isbjörg vågar/vill inte motsätta sig detta och inser samtidigt att det är upp till henne själv att skaffa fram pengar.

Jag fick inget riktigt grepp om boken, eller vad jag tycker om den, så jag har svårt att avge ett omdömme. Kanske är det dags för mig att byta till lättare sommarläsning och vila hjärnan lite... :)
Så här från målstrecket hejar på er andra som fortfarande kämpar mot vår deadline - ni hinner säkert! (Det lär regna resten av helgen...)

lördag 23 juni 2012

Howards End

Howards End är min fjärde hyllvärmare för våren 2012 och en bok jag velat läsa väldigt länge. Jag har en gång sett filmen, fast det var många, många år sedan och jag mindes den inte när jag nu såg om den i samband med att jag läste boken.

Jag trodde att jag skulle tycka väldigt mycket om boken, men riktigt så blev det inte. Jag fann språket styltigt, handlingen svår att komma in i och karaktärerna inte speciellt sympatiska. Det gick så långt att jag bytte från min engelskspråkiga bok till en lånad svensk version, men bytet gjorde ingen större skillnad. Däremot tyckte jag bra om filmen, och att se den skänkte också något lite extra till boken. Kanske är det det visuella; den tiden är så vacker, och miljöerna lika så. Sevärd film om inte annat.

Nu har jag en hyllvärmare kvar som jag försökt påbörja, men inte alls känner för att läsa just nu: Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan. Jag är övertygad om att det är en bok som kommer att falla mig i smaken, men jag känner att jag helst vill läsa något lätt och snabbläst just nu, så vi får se hur långt jag hinner med den innan halvårsskiftet, som närmar sig med raska steg.

söndag 17 juni 2012

Nummer fyra

Deadline närmar sig, så jag ska försöka läsa på och i helen blev jag i alla fall klar med nr 4: Ormöga av Joyce Carol Oats - men utgiven under pseudonymen Rosamond Smith. Dock inte mitt ex, där står båda namnen på framsidan.
Ormöga handlar om familjen O'Meara, vars välordnade liv förändras då Michael O'Meara, advokat, engagerar sig i den dödsdömde Lee Roy Sears. Sears får först slippa avrättning och blir så småningom frisläppt - och kommer för att börja sitt liv nära familjen O'Meara, som ju hjälpt honom så. Men Sears har inte så lätt att anpassa sig till livet utanför fängelset, och Michael börjar snart ångra att han engagerat sig. Det blir bara värre och värre. Samtidigt kan Michaels mamma inte hålla hemligheten från Michaels barndom kvar, utan måste lätta sitt hjärta.
För mig känns boken ganska ofärdig, det är för mycket "uppbyggnad" och inte så mycket lösning. Men det är kanske medvetet, för det ger mig ett obehagligt intryck av att inte riktigt veta, och med tanke på bokens berättelse är det kanske precis det som författaren avsåg. Med mammans berättelse får historien en annan vinkel och blir samtidigt obegriplig.

tisdag 5 juni 2012

Hyllis nr 3 - Darling River

Jag har tyckt väldigt bra om Sara Stridsbergs tidiga böcker, och skulle lätt kunna rabbla upp henne på något slags lista över mina favoritförfattare. Det är märkligt då hur hennes senaste kunnat bli en hyllvärmare hos mig, men så är det. Kanske för att jag lyckades stå emot den när den först kom – jag är ju en pocketmänniska och hade samtidigt köpstopp p g a hyllvärmaravbetning och en vilja av stål – och att den därför hamnade i bakhuvudet på något konstigt sätt. Jag visste i varje fall alltid att jag skulle köpa boken. Hade jag inte köpt den på författarnamnet hade jag nog köpt den på omslaget för det här är otroligt snyggt, tycker jag.

Hon är inte känd för lättsamma och fluffiga böcker, Stridsberg, det kan man inte påstå, och sådan är Darling River inte heller. Den är allt annat än. Den är tung både att läsa och skriva om (men inte svår- eller segläst, tvärtom ganska snabb) och jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Jag kan inte ens återge handlingen av oro för att missa något. Det är mångtydigt, tankekrävande och berörande, och som tidigare av Stridsbergs böcker väldigt bra. I synnerhet för en som för snart 10 år sedan skrev en magisteruppsats i Lolita. Eller om Lolita. Också den en tilllika delar hemsk och fascinerande bok. Ingen av dem kommer att läsas om någon gång inom det närmaste. De sitter väl etsade i minnet ändå.

Darling River är en bok att diskutera med andra under en intensiv timme med bokklubben, på läskursen eller helst med författaren själv, för den har så många lager, tolkningar och riktningar. Absolut läsvärt för en älskare av Stridsberg.

(Detta inlägg finns även publicerat på min egna blogg.)

fredag 1 juni 2012

Jamen hallå där!


Nu var det verkligen allt för längesedan jag hyllvärmade. Vårens läsande av hyllvärmare har varit som att simma i sirap, det enda jag har gjort är att stå framför bokhyllan, välja ut lämpliga kandidater, lägga dem på nattduksbordet och sedan låta dem ligga där ... Det duger inte!
Nu har jag lyckats ta tag i det igen och läst en gammal klassiker, Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald. Den utspelar sig på 20-talet på den amerikanska östkusten. Den unge Nick Carraway hyr ett hus och råkar bli granne med den stenrike och mystiske Jay Gatsby som håller storartade partyn i sin trädgård hela sommaren. Jay kan inte glömma sin stora kärlek Daisy som också råkar vara Nicks vän men som numera är gift med Tom Buchanan. Drama ensues. ;-)
Jag läste den här boken på gymnasiet och tyckte mycket om den för 20-talsglamouren, stilen, karaktärerna. Men det var 25 år sedan så det var definitivt dags för en omläsning. Och jag tyckte lika mycket om den nu. Berättelsen är enkel, sorglig, men ändå raffinerad. Och fantastiskt väl berättad!

söndag 27 maj 2012

Andra hyllvärmaren - och bara halvläst

Det har gått otroligt segt med mina hyllvärmare den här omgången. Jag har haft vansinnigt mycket att göra och av den anledningen läst mindre än jag brukar ö h t. Men nu ska jag snart vara lite ledig och hoppas förstås på bättre läslycka.

Min andra påbörjade hyllvärmare bland dem jag har med i hyllvärmarutmaningen tänker jag dessutom överge outläst. Detta märkligt nog också fast jag gillar och har haft mycket nöje av den. Nicey & Wifey's Nice Cup of Tea and a Sit Down är en bok om engelska fikatraditioner kan man förenklat säga: om te, om biscuits - hur man nu vill översätta detta mellanting mellan kex och kakor, om kak/kexburkar och en massa annat relaterat till detta. Det är emellanåt underbart humoristiskt skrivet och jag kan absolut rekommendera den till den som är intresserad av dylikt.

Anledningen till att jag nu överger den är att den avhandlar vissa kakor/kex och märken på lite mer detaljnivå än jag känner att jag har utbyte av. Jag har läst om en del av sorterna och övriga delar av boken, men kände att när det handlade om sorter och märken som jag aldrig smakat så hade jag fått ut vad jag ville av boken. Det är nu ingen bok som behöver, eller kanske ens ska, sträckläsas, så det är inte omöjligt att jag plockar upp den igen någon gång i framtiden. Den skulle f ö funka utmärkt som guide till aningens nördig biscuit spotting på Englandsresa.

Till boken, eller förmodligen t o m före boken, finns en sajt, där man också kan läsa mer om författarna Nicey & Wifey (som egentligen heter något helt annat). Den som är bickieentusiast kan också vilja lyssna BBC Foods Podcast på ämnet (Biscuits - A Serious Business, 120402), i vilken Nicey - eller Stuart Payne  f ö också deltar.

Boken är inköpt på resa i England.

Detta inlägg publiceras i vissa delar även på min egen bokblogg.

måndag 9 april 2012

Lycklig resa

Min tredje hyllvärmare är läst! Lycklig resa av Frans G. Bengtsson är inte alls en roman i samma stil som Röde Orm, vilket var det jag hoppades på av titeln - och då det i detta fall inte finns baksidetext eller pärmomslag med information blir det titeln som ger ledtrådar. Lycklig resa är inte en roman överhuvud taget, utan en samling minnen och kåserier. Den börjar i biografisk stil med Frans G Bengtssons barndom och uppväxt vid foten av Hallandsåsen och fortsätter sedan med vad jag misstänker är hopsamlade kåserier. Jag gillade första delen bäst! Troligen för att jag inte är så förtjust i noveller, utan föredrar längre berättelser. Men boken är trevlig och lätt humoristisk. Sista berättelsen handlar om hur Röde Orm blev till.

lördag 24 mars 2012

Äntligen igång

Äntligen har jag läst ut min första hyllvärmare för säsongen. Den tog sin tid... Jag var helt övertygad om att jag skulle älska Johan Hakelius Döda vita män. Alla hyllningar jag läst, anglofilin – anglomanin – och alla spännande livsöden som porträtteras och vävs samman likt ett stort engelskt tweedstycke. Istället har den tagit knasigt lång tid att läsa, och hamnade i läget där den kom att konsumeras mellan och vid sidan av annan mer spännande läsning. Intresset varierade med kapitlen, som var av väl skiftande karaktär. En del var lysande och personerna så fascinerande att man fick den där känslan av oumbärlighet; tänk om man missat det här. Andra var rent ut sagt sega och jag ska erkänna att jag skimmade en del. Ytterligare andra – ett fåtal förvisso – var intressanta men spretiga, med en röd tråd så vag att den främst verkade vara personen det handlade om.

Jag vet inte varför Hakelius geni undslapp mig på detta oväntade sätt, om det beror på att jag varit för upptagen med annat och inte kunde ägna boken den uppmärksamhet den förtjänar, eller om det helt enkelt blev för mycket dammiga gamla gubbar för mig – engelska eller inte.

(Ovanstående recension finns i dublett på min egen bokblogg)

lördag 17 mars 2012

En till - om den räknas...

Jag sprang på en av mina hyllvärmare på biblioteket i form av en ljudbok, och eftersom jag hade en åtta timmars biltur samma vecka tog jag ett raskt beslut och lånade den. Så jag vet inte om den riktigt räknas som en läst hyllvärmare, jag har ju inte ens öppnat själva boken - men eftersom jag lyssnat på innehållet anser jag den vara klar!


Boken i fråga är Torgny Lindgrens Minnen. Torgny berättar i en lättsam, kåserande stil om några minnen ur sitt liv. Han filosoferar även lite om vad som är minnen. Det var en trevlig följeslagare på min bilresa, men redan nu, ett par dagar senare, har jag svårt att erinra mig något specifikt om innehållet. Jag gillar nog bättre hans mer skönlitterära verk.

tisdag 6 mars 2012

En fransk roman

För en gångs skull är jag lite tidigt ute och har redan klarat av en hyllvärmare. Utrop är en tragisk, fransk roman som jag haft i hyllan sedan den kom ut 2008. Inte utan att jag skäms lite.

Bokens huvudperson är en kvinna vars namn man inte få veta. Hon är kär i en man som redan är upptagen och som inte verkar jätteintresserad av att lämna sin flickvän. Hon väntar ofta på att han ska ringa och ibland ses de på café och ibland är hon medbjuden när mannen och flickvännen träffar sina vänner. Däremellen arbetar hon på Gare du Nord och umgås med skumma män hon slumpmässigt möter på stan.

Boken lämnar mig ganska oberörd, och jag blev inte ens sugen på att resa till Paris. Låter inte som ett bra betyg, eller hur?

lördag 3 mars 2012

Bättre sent än aldrig

Jag är med en omgång till, men har inte lyckats ta mig samman att "anmäla" mina böcker förrän nu, men nu passar jag på att dessutom rapportera den första lästa!



Mina böcker i denna omgång är

* Apelsinflickan av Lena Kallenberg

* Ormöga av Joyce Carol Oates som Rosamind Smith

* Jag heter Isbjörg jag är ett lejon av Vigdis Grimsdottir

* Lycklig resa av Frans G Bengtsson

* Minnen av Torgny Lindgren

Första boken, som jag läst i denna omgång är Apelsinflickan. Den skildrar livet för en flicka på 1880-talet. Hennes pappa var tvungen att lämna henne till ett barnhem, för han kunde inte försörja dem. Barnhemmet tog hand om henne, och nu är det dags för henne att klara sig själv - som piga åt en skärgårdsbonde. Hennes bästa vän från barnhemmet vågar inte tro på samhället, utan rymmer från barnhemmet för att bli en sk apelsinflicka - eftersom hennes mamma var prositiuerad ser hon inget bättre öde för sig själv. Men hon är besluten att själv välja sina vägar.


Men 1880-talets Stockholm är ingen lätt plats för ensamma flickor, oavsett den väg de valt.


Boken är i mitt tycke intressant och det väldigt frustrerande att inse flickornas små möjligheter och rättigheter. Efterordet berättar att det finns en fortsättning, Stockholmskärlek - den tänker jag försöka låna på biblioteket!

onsdag 15 februari 2012

Ännu en hyllavvärmade

Vi har ytterligare en deltagare i Hyllvärmarejset, fast hon rapporterar från sin egen blogg Bokad. Issa har dessutom redan kommit en bra bit på väg. Här hittar ni hennes hyllvärmarinlägg och nedan är hennes startfält (bild lånad av Issa själv, bara hojta om du vill att jag tar bort!). Välkommen i gänget!


fredag 3 februari 2012

Fem böcker för 2012



Här har vi mina fem utvalda hyllvärmare som ska läsas under 2012.

Utgivningen av Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann såg jag väldigt mycket fram emot, ändå har boken blivit stående i hyllan i flera år. Yacoubians hus utspelar sig i Kairo, och så här ett år efter den arabiska våren är det hög tid att läsa den. Utrop är en fransk roman om omöjlig kärlek som jag tycker låter väldigt intressant. Från singel till självbo belyser problemet med att "alla" tror att singelskap är ofrivilligt och parförhållandet det enda rätta och Att välja glädje är en sådan bok jag måste läsa för att den refereras till för jämnan och därmed har väckt min nyfikenhet.

Någon som redan läst någon av mina hyllvärmare?

måndag 16 januari 2012

Ny hyllvärmaromgång!

Jag är ju barnsligt förtjust i projekt, så jag undrar om jag inte medvetet samlat på mig en massa böcker enbart för att kunna köra ännu en hyllvärmarspurt. Eller så är jag också barnsligt förtjust i att skaffa nya böcker allmänt, det är en annan trolig möjlighet.

Hur som helst har jag samlat på mig ett gäng böcker igen som jag tänkte arbeta hårt på att beta av under 2012. Jag kommer att skriva mer om det på flickan & böckerna säkert, men har valt ut några speciellt till hyllvärmarbloggen. Innan 30 juni tänkte jag ta mig igenom följande fem:

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Darling River av Sara Stridsberg
Nice Cup of Tea and a Sit Down av Nicey & Wifey
Döda vita män av Johan Hakelius
och - inte på bild eftersom jag inte äger den - Howard's End av E M Forster

Liksom förra halvåret har jag med en som tekniskt sett inte är en hyllvärmare eftersom jag inte äger den, men som jag länge (lääänge) haft för avsikt att läsa - jag har t o m skämtsamt tagit det som (mitt enda) nyårslöfte att få den läst, så varför inte ha med den här, så det säkert blir gjort :)

Är det någon annan som är med på en ny omgång?

fredag 6 januari 2012

Jag struntar i Reglerna!

Reglerna av Sara Mannheimer var min 4:e och sista hyllvärmare. Jag läste 2/3 sedan orkade jag inte mer, och det var nog redan 2010. Nu kan jag konstatera att jag orkade inte med den 2011 heller. Boken tilltalar mig inte alls; jag gillar inte huvudpersonen, tempot är för lågt och dden känns knepig i allmänhet. Om någon annan har läst Reglerna får ni hemskt gärna kommentera och berätta vad ni tyckte!

Det är ganska sällan jag inte läser ut något som jag börjat på, men Reglerna är en sådan, liksom Den svarta boken av Orhan Pamuk. Sara Mannheimer är således i så kallat fint sällskap.

Nu ska jag gå igenom hyllorna på jakt efter nya hyllvärmare som kan förgylla (?) 2012. Vi ses väl?