fredag 20 juli 2012

Då var jag igång med hyllvärmaravbetandet. Min först utlästa blev Sophie Kinsellas Twenties Girl, en lättsam och snabbläst chick lit.

Jag är inte förbehållslöst förtjust i de senaste årens våg av chick lit med lätt övernaturliga eller magiska inslag a la Alexandra Potter, Cecelia Ahern, Marian Keyes och här Sophie Kinsella (m fl). Jag tycker ibland att de kommer för långt från verkligheten med viss risk för fånighet, men i Kinsellas Twenties Girl tycker jag att det funkar. Visst är det långt ifrån verklighetstroget, men det man får istället: 20-talsfläkten Sadie, är så pass underhållande att i varje fall jag slutade bry mig

Twenties Girl handlar om Lara, som på en begravning plötsligt kommer i kontakt med sin gammelfasters spöke. Gammelfastern, Sadie, har nyss gått bort, men kan inte riktigt lämna jordelivet bakom sig. När hon upptäcker att Lara kan se och höra henne ber hon om hennes hjälp att hitta och ta tillbaka ett halsband som varit viktigt för henne.

Det visar sig vara svårare än väntat och det kräver både efterforskningar och tid att hitta smycket. Under tiden hinner Lara lära känna sin gammelfaster, och hur hon var och levde på 1920-talet, som var den tid då Sadie var lyckligast. Bekantskapen leder in på lite oväntade vägar, då Sadie gärna vill passa på att uppleva ytterligare saker medan hon ännu har tid. Det är bara det att hon som spöke inte kan leva ut händelserna själv, utan behöver göra det genom Lara.

Det är en helt OK chick lit det här, men det jag njöt mest av var helt klart karaktären Sadie och hela den era hon introducerar i boken. Genom henne blir 20-talet levande, med vackra klänningar, hattar, smycken och inte minst ord och uttryck. Boken utspelar sig i nutid, så det är bara små snippets här och där, men de överskuggade för mig den annars också söta historien kring den (kanske) egentliga huvudkaraktären Lara.