torsdag 11 augusti 2011

3e boken: Tragedi på en lantkyrkogård

Då har jag äntligen läst min första Maria Lang. På tiden, skulle jag själv säga, och många andra nog hålla med, ty det vurmas en hel del för Maria Lang, bland diverse bokbloggare och -twittrare inte minst. Och jag kan väl förstå varför. Det här är inte min sista Maria Lang.

Tragedi på en lantkyrkogård är kronologiskt sett den sjätte i ordningen, och det märks på så sätt att en del information saknas. Alla karaktärer presenteras inledningsvis i en rollista med namn och beskrivning, men för tre personer ges bara namn: Puck, Einar och Christer. Man förväntas känna till dem sedan tidigare. Även i handlingen bara finns de där.

Jag känner också att jag saknar bakgrundsinformation om samhället och människorna i den här boken: många av dem känner varandra, andra inte, så vissa är tillresta men det är inte helt tydligt vilka. Jag finner detta lite förvirrande, och så även de plötsliga kast historien har när det plötsligt tillkommer stora mängder information, inte i form av små ledtrådar här och där, utan snarare vattensfallsartade kaskader som slänger historien och misstankar i helt nya riktningar. Detta antar jag är fullt avsiktligt dock, och säkert något den här boken har gemensamt med flera andra. Kanske är detta rent av karaktäristiskt för en pusseldeckare, som det här ska vara. Jag får helt enkelt läsa fler Maria Lang och se. =)