Jag hittade ännu en Muriel Sparkbok (innan har jag läst The Prime of
Miss Jean Brodie och The Finishing School), The Driver's Seat från 1970.
Jag uppskattar Spark för hennes lakoniska lite absurda stil men jag
upplever att The Driver's Seat var svårare och mer oåtkomlig än de andra
två jag har läst. Den handlar om Lise som har arbetat ut sig på sitt
tråkiga kontor och åker på semester söderut. Hon har på sig kläder i
starka omatchade färger som drar till sig uppmärksamhet, letar efter en
påhittad pojkvän och beter sig allmänt irrationellt. Till slut inser vi
att det hon egentligen letar efter är någon som kan döda henne.
Spark beskrev själv boken som en "whydunnit" i motsats till en
"whodunnit", och hon skrev den som en kommentar till det moderna livets
isolation och själlöshet. Jag tyckte det var svårt att känna med Lise,
eller med någon av de andra karaktärerna, och det tog mig lång tid att
fatta vad det var Spark var ute efter. Den var okej, men inte
fantastisk.