tisdag 14 april 2009

Katedralen vid havet

Det känns lite som att jag fysiskt lämnar ett äventyr i en annan tid när jag stänger pärmen till Ildefonso Falcones Katedralen vid havet. En mastodont med sina dryga 650 sidor som nästintill blivit en del av min vardag denna påsk. Det är inte utan att det känns lite tomt.

Handlingen utspelar sig i mitten av 1300-talet huvudsakligen i Barcelona, och kretsar kring far och son Estanyol. Den gör inga anspråk på att vara någon sann berättelse om verkliga personer, men att romanen är väl historiskt förankrad förstår man om inte annat i författarens efterord, där han går igenom de historiska händelser han knutit an till, och vad han själv ändrat/hittat på.

Jag läser lite då och då böcker av det här omfånget, men föredrar egentligen kanske sådana på typ halva sidantalet. Trots det har det inte varit svårt att ta sig igenom Katedralen vid havet. Suget att läsa vidare har hela tiden funnits. Utan att vara över-actionspäckad händer det saker hela tiden, ända in i slutet.

För den som inte avskräcks av omfång och tyngd (pocketen utkom i slutet av mars kan jag tipsa om) är det läsvärd underhållning som ger en liten inblick i spansk historia, inte bara om kungar och sjöslag (men det också).