The Summer Without Men är min 4e hyllvärmare för halvåret och min 3e hittills (icke-hyllvärmare) totalt av Siri Hustvedt.
Dessvärre blir The Summer Without Men ingen ny favorit bland
Hustvedts böcker och jag har emellanåt svårt att känna mig engagerad av
historien. Det hjälper förstås inte att jag läser boken medan
jag har så fullt upp med annat att jag läser den 5 och 10 sidor åt
gången. Vilken historia håller för det? Historien flyter ut och jag
grips inte riktigt av den, men det finns gott om annat som gör det här
till en trots det läsvärd bok. Konceptet tillfällig galenskap till
exempel. Och Abigail som syr och broderar vackra saker, men gömmer
skandalösa motiv i dem som en tyst och privat revolt. Kvinnotemat och
illustrationerna.
Det här är en bok med flera lager som jag är säker på hade blivit så
mycket mer intressant av att diskuteras. På så vis vore det nog en bra
bokklubbsbok.
Titeln, förresten, liksom konceptet Utan män – även om Hustvedt
fuskar lite, då både Boris och en hatbrevsskrivande Mr Nobody är
närvarande boken igenom – är också intressant och som en uppmaning via
den tycker jag fler borde skriva om och diskutera Hustvedt utan hennes man.
Recensionsex från Sceptre.