måndag 27 augusti 2012

Min 4e hyllis: Karaoketajm

Det är då verkligen en uppsättning hyllvärmare jag valt till den här omgången... Men snart har jag inte mycket kvar att välja på. Högen olästa har minskat avsevärt under sommaren. Och här är ännu en avbetad.

Karaokedrottningen i fråga i Ella Kingsleys Confessions of a Karaoke Queen är Maddie Mulhern, en kontorsråtta som just blivit dumpad av sin pojkvän för att hon saknar ambition och framtidsutsikter. Hon är också dotter till duon i Pinapple Mist, 80-tals-one hit wonders som nu äger och driver en karaokepub i centrala London. Maddie själv är inget karaokefan och ställer sig själv helst inte bakom micen. Men när hennes föräldrar plötsligt vill ge sig iväg på en revivalturné blir det upp till henne att axla rollen som drottning i karaokepuben. Det är bara det att puben sedan länge passerat sina glansdagar. Inredning och teknik hotar packa samman och ekonomin är nere i röda siffror. Det ser riktigt illa ut och Maddie tvingas ta till drastiska åtgärder. Det är dock svårt att röra sig uppåt utan investeringar, så när en av de anställda ser en annons från ett TV-bolag som vill göra en reality TV-show i karaokemiljö tvingas hon ta möjligheten i beaktande. Och rätt som det är har hon tackat ja.

TV-bolaget drar in i deras tillvaro som en storm. De hjälper till med att rusta upp stället och piffar upp låt- och drinklistor och t o m personalen. Intresset för puben ökar genast och snart har de kö innan de ens öppnat om kvällarna. Men hur kom det sig egentligen att just Maddie och hennes karaokebar blev utvalda till showen? Och vad har TV-producenten egentligen för avsikter? När Maddie får anledning att nysta i hans förflutna börjar hon bli orolig. Riktigt orolig.

Confessions of a Karaoke Queen är en annorlunda och rolig chick lit. Jag gapskrattade emellanåt (marsvinet Andre är hysteriskt roligt ett par gånger, eller om det bara är min humor..), även om det här inte egentligen är en skrattfestbok. Den har också en hel del romantik, och massor av musikreferenser - en guldbok för 80-talsmusikfans i synnerhet - medan huvudhistorien följer Maddie, puben och de anställda sedan de släppt in TV-teamet i sina liv.

onsdag 15 augusti 2012

Aliide, Aliide - Mare Kandre

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land.

Jo tack! Men det är inte ett sådär somrigt motsolslyckligt land som beskrivs i Olle Adolphsons Absolute Idyll-visa. Inte för de av oss som har förbannats med Aliides blick i alla fall.

Mare Kandres mest kända roman handlar framför allt Aliides uppfattning av världen omkring henne, om hennes tankar och känslor. I början tror jag att berättelsen utspelar sig en postapokalyptisk värld där allt är fult och förstört och där invånarna är förvridna och fasansfulla. Efter ett tag inser jag att det snarare är en extremt vardaglig skildring av en barndom. Tyvärr också realistisk. Vardaglig och fasansfull.

Det är en nedskräpad värld. En värld där kvinnor utnyttjas av män i prostitution. En värld där smutsen väller upp inifrån och ut ur hennes kropp. Där varje morgon man vaknar levande är en förbannad gåva eftersom man vet att man kommer såras av de i sin omgivning (ni som läst den: pappans kärleksförklaring!!) och såra andra.

"All kärlek, hur stark den än var och vem den är kom ifrån, var bortkastad på henne, hade inte någon verkan på henne alls, kunde i förvandla eller förändra hennes sanna natur, det faktum att hon var fördärvad. Såg de inte det, såg han inte hurdan hon egentligen var, ett äckel, förstörd, och varför envisades de, föräldrarna, med att ändå älska henne?"

Aliide tyngs otroligt av världen omkring sig och önskar att hon kunde vara en oproblematisk och ren "riktig flicka" utan alla de tankar hon har. Den otroligt mättade stilen boken är skriven på gör den extremt tungläst. Miljöbeskrivningarna är nästan plågsamma och 1 sida Kandre motsvarar ungefär 50 sidor genomsnittlig topplisteprosa i densitet. Jag är glad över att ha läst den men skulle inte rekommendera den. Man bör veta vad man ger sig in i åtminstone.

Den otroligt tunga stilen är dock otroligt effektiv, man blir Aliide.

Är du up for a challenge så kommer du dock att belönas med ett och annat guldkorn, oftast är detta när den hyperaktiva blicken riktas inåt mot Aliides egna känslor istället för enbart omgivningen, dessa stycken är tack och lov en oas i läsupplevelsen, även om dessa kanske är de allra mörkaste partierna.

onsdag 8 augusti 2012


Jon Campelli är en framgångs rik advokat som för länge sedan mist sina föräldrar; sin mor till självmord och sin far då denna som en tragisk följd av sin frus död valde att adoptera bort sin son. Men i själva verket är fadern i livet och bor inte långt ifrån Jon, i samma stad, där han äger och driver att gammalt antikvariat: Libri di Luca. Fast inte så länge till. Bara någon sida in i boken bevittnar vi faderns död: i sin bokhandel, högläsandes en bok han håller i handen.

Jon ärver bokhandeln som han inte besökt på många år. Han har ingen tydlig avsikt att befatta sig vidare med den, men när han besöker den kommer minnena strömmande, och han råkar ut för en lite märklig händelse. Han får där också höra en helt otrolig historia, om människor som besitter närmast magiska förmågor kopplade till läsande och böcker. De kan påverka folk, få dem att känna och göra saker; kanske t o m orsaka död. Kan det vara så vansinnigt att Jons far blivit mördad? Vem kan önska en litteraturpassionerad gammal bokhandlare död?