torsdag 11 augusti 2011

3e boken: Tragedi på en lantkyrkogård

Då har jag äntligen läst min första Maria Lang. På tiden, skulle jag själv säga, och många andra nog hålla med, ty det vurmas en hel del för Maria Lang, bland diverse bokbloggare och -twittrare inte minst. Och jag kan väl förstå varför. Det här är inte min sista Maria Lang.

Tragedi på en lantkyrkogård är kronologiskt sett den sjätte i ordningen, och det märks på så sätt att en del information saknas. Alla karaktärer presenteras inledningsvis i en rollista med namn och beskrivning, men för tre personer ges bara namn: Puck, Einar och Christer. Man förväntas känna till dem sedan tidigare. Även i handlingen bara finns de där.

Jag känner också att jag saknar bakgrundsinformation om samhället och människorna i den här boken: många av dem känner varandra, andra inte, så vissa är tillresta men det är inte helt tydligt vilka. Jag finner detta lite förvirrande, och så även de plötsliga kast historien har när det plötsligt tillkommer stora mängder information, inte i form av små ledtrådar här och där, utan snarare vattensfallsartade kaskader som slänger historien och misstankar i helt nya riktningar. Detta antar jag är fullt avsiktligt dock, och säkert något den här boken har gemensamt med flera andra. Kanske är detta rent av karaktäristiskt för en pusseldeckare, som det här ska vara. Jag får helt enkelt läsa fler Maria Lang och se. =)

lördag 6 augusti 2011

Andra boken läst

Min andra hyllvärmare är "60 years later. Coming through the rye" av John David California, pseudonym för Fredrik Colting. Boken tar upp Holden Caulfields liv som gammal man - den Holden som J.D. Sallinger skrev om som tonåring i den numera klassiska Catcher in the rye. I Californias bok finns dock inte bara den åldrade Holden, utan även den åldrade författaren J.D. Sallinger, som upptäcker att hans huvudperson levt sitt liv under de 60 år som gått. Sallinger är trött på sin skapelse men upptäcker att han inte längre har full kontroll över honom.



Boken är lite spännande, det är kul att se "hur det gick sedan" och att få se Sallinger konfronteras med sin skapelse. Jag skulle nog haft mer utbyte om jag kunnat originalboken bättre/läst den precis innan istället för för något år sedan.



California/Colting blev stämd (och valde därmed att komma ut med sitt eget namn) av Sallinger för att han använde sig av den berömde Holden Caulfield och för att han skrev för likt Sallinger. Boken får inte säljas eller marknadsföras i USA, men jag tror inte att frågan hann drivas vidare innan Sallinger gick bort under 2010.

2:an: Marilyn Monroe, Private and Undisclosed


Nej, det är precis som du tänker: vad nytt finns det att säga om Monroe en sisåhär femtio år efter hennes död? Inte mycket. Michelle Morgan, ansvarig för Marilyn Monroes brittiska fan club, tillbringade fyra år med att leta efter människor som känt eller träffat Monroe, och skrev sedan den här boken. Den har en del charmiga anekdoter, men de är just det: anekdoter. Det är fans som fått hennes autograf eller fotografer som tagit en bild av henne som får komma till tals och på det stora hela känns den här boken substanslös. Behållning ligger i att den innehåller ett par fina bilder jag aldrig sett av Marilyn förr. Men det är allt.