lördag 30 maj 2009

Sista boken i högen...

...så var jag nu klar med den sista boken i min hög, hyllvärmare nummer åtta. Det var Wilhelm Agrells bok "Ett hopp för livet". Den handlar om Kerstin, vars far försvann 1952 när ett svenskt militärflygplan blev nedskjutet av ett ryskt plan. 40 år senare dyker det upp någon som ger Kerstin anledning att misstro den officiella versionen av vad som hände. Hon beger sig in i en jakt efter information som leder henne till både till UD och Moskva under det kalla krigets sista skälvande månader 1991. Jag tyckte om boken, den var extremt lättläst och spännande. Vet inte alls varför den fått värma min hylla så länge...

Nu tar jag en liten paus och funderar litet, innan jag bestämmer mig för vilka hyllvärmare som ska läsas i nästa omgång!

tisdag 26 maj 2009

Dags för bok nr 4!

Igår kväll började jag på min fjärde hyllvärmare, Att tro på Mister Pip av LLoyd Jones. Återkommer när den är utläst.

måndag 25 maj 2009

Fyra avklarade hyllvärmare

Idag tog jag min bok och gick och satte mig på ett café i min provencalska stad för att läsa klart den. Det gick jättebra och nu har jag alltså bara min femte kvar som är Aliide, Aliide av Mare Kandre.

Boken jag läst ut är De tama längtar, de vilda flyger av Sölve Rydell. I början tyckte jag den var tråkig men till slut var den ganska trevlig. Kommer väl antagligen inte minnas nåt speciellt men jo, den var ganska bra.

söndag 24 maj 2009

The Loved One



Vilken skillnad det blev när jag bytte bok! Läslusten kom tillbaka with a vengeance och jag läste ut min sjunde hyllvärmare idag. Evelyn Waughs "The Loved One" kan jag varmt rekommendera. Det är berättelsen om en ung poet som kommer till Los Angeles efter andra världskriget för att skriva ett filmmanus om poeten Shelley. Det går inte så bra så istället börjar han arbeta vid en begravningsbyrå för djur, vilket hans brittiska kollegor i filmindustrin tycker är förfärligt skamligt.

Det är en härlig bok, välskriven och full av litterära referenser. Waugh satiriserar över allt och alla, amerikaner och deras begravningsritualer, engelsmän och deras besatthet av status etc etc. Jag kommer nog att läsa mer Waugh, helt enkelt!

Ny omgång


Jag har läst klart min sista hyllvärmare i första omgången. W G Sebald. Bra men udda. Intresant att ha läst dock. NU är jag redo för en ny omgång hyllvärmare. Egentligen är ju alla mina böcker hyllvärmare men dessa har jag särskilt valt ut nu:

The Mitford Girls av Mary S Lovell, Din tjänare hör av Sara Lidman, Mister Pip av Lloyd Jones, En berättelse om kärlek och mörker av Amoz Oz och De välvilliga av Jonathan Lithell.

Nej vet ni vad!

Nu har jag försökt läsa min sjunde hyllvärmare, "Storm över Frankrike" av Irene Nemirovsky, i en hel månad och inte kommit någonvart.... Den greppar inte tag i mig alls. Så jag byter helt enkelt ut den och väljer istället Evelyn Waughs "The loved one". Life is too short, som man säger. :)

lördag 23 maj 2009

Invisible Watchmen

Invisible är en sådan där härlig bok som man kan (om man vill) fundera en hel del över. Karaktärer, situationer, titeln. Jag skulle vilja diskutera den med någon, eller läsa om andras läsupplevelse, men jag får skylla mig själv för att jag läser i förväg och får ge mig till tåls till den ges ut i november. Under tiden går boken vidare till min sambo och sedan chefen, så någon att diskutera med blir det kanske i alla fall.

Fram till sista juni fortsätter jag att läsa på de böcker som trillade in i mitt hem under tiden jag läste på mina hyllvärmare och mitt nyårslöfte. Utöver nyss lästa Invisible var det:
Feel-good Food av Susie Miller och Karen Knowler
Dead Tomorrow av Peter James (innan jag läser den här vill jag läsa del 2 i serien som jag önskat mig via BookMooch) och slutligen den bok jag tar mig an nu närmast:
Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons.
Den kommer att läsas parallellt med annat nyinförskaffat, så den kan nog ta lite tid.

måndag 18 maj 2009

Invisible

Jag tänkte att jag skulle anmäla ett nytt startfält på 4 böcker att ta mig an här, även om de nu inte kvalificerar som gamla hyllvärmare (eftersom jag läst alla mina sådana). Dessa 4 kom till mig under tiden jag läste på mina hyllvärmare. Till en av dem finns en tidigare del att läsa först, som jag moochat (den räknar jag inte in bland de 4) och väntar via post. De övriga presenterar jag i nästa inlägg och nöjer mig med att presentera mitt första nya läsprojekt här:

Jag påbörjade i helgen Paul Austers bok Invisible som kommer i november (har ett uncorrected förhandsex.) och som ni kan få mer bakgrund till här. Det ska bli kul att ta sig an en ny Auster. Jag har inte läst annat än New York-trilogin tidigare - lite för att jag vill föredra Siri Hustvedt. Hur löjligt är inte det, som om det vore en tävling, men jag är trött på det där med att konstnärer som är kvinnor och storheter i sin egen rätt jämt beskrivs som den verklige konstnärens fru. Samtidigt är jag ju inte ett dugg bättre om jag utnämner Auster till 'Hustvedts man' (ramblings of a madwoman...), så nu är det slut på fjantet och här ska läsas både Auster och Hustvedt.

Jag älskade What I Loved. Vad tar jag mig an näst av Siri, ni som (om ni) läst annat av henne?

söndag 17 maj 2009

Femte boken lyssnad!


Jag hittade min femte bok "Hustrur och döttrar" av Elisabeth Gaskell som ljudbok, och på engelska, så jag valde att lyssna på den istället för att läsa.

Wives and daughters är Elisabeth Gaskells sista bok, det fattas ungefär ett kapitel eftersom hon dog innan hon hann skriva färdigt. Detta gjorde att jag kände mig lite tveksam att läsa den, oavslutat känns inte så kul. Men det visade sig bara vara finishen som fattades, i stort sett. Man kan gissa hur de sista trådarna ska knytas ihop, och utgivaren har sammanfattat det som författaren berättat om historien.

Hustrur och döttrar utspelar sig i en by i 1800-talets England, och för en gångs skull skriver Gaskell inte om arbetarklassen. Huvudpersonen i boken är doktorns dotter, som har en social mellanställning, men är allmänt respekterad. Fantastiska personporträtt och en levande uppsättning karaktärer som gör att man lär känna nästan hela byn. Som titeln antyder fokuserar boken på relationer mellan kvinnor - fruar, mödrar, styvmödrar, systrar och vänninor. Storyn är inte jättesvår att lista ut, men mästerligt berättad - det är berättandet som är behållningen!

lördag 16 maj 2009

Bok tre och fyra utlästa

Bok nummer tre var Norah Vincents "Self made man". Under ett och ett halv år klär författaren ut sig till man och infiltrerar ett bowling lag, ett kloster och en terapigrupp. Dessutom provar hon att jobba som säljare och dejtar kvinnor. Vissa delar av boken var intressanta, men överlag var den en aning oorganiserad som social studie och vissa uppgifter som hon tar på sig blir ganska bizarra (besöket på porrklubb). När boken var slut undrade jag vad hon egentligen hade för mening med studien, och det undrade hon nog själv också... Men som sagt var det en del intressanta partier.

Bok fyra var "Oväder" av Mark Lynas. Journalisten Lynas åker runt och besöker de delar av världen som är känsligast för klimatförändringar. Boken är som en faktakryddad reseberättelse och särskilt kapitlet om Tuvalu, en ögrupp relativt nära Nya Zeeland var intressant. Fick mig att börja googla Tuvalu och förväntade mig nästan att öarna skulle vara bortsköljda vid det här laget. Sist i boken är en samling internetadresser till organisationer som är av intresse för alla miljövänner.

Bara en bok kvar! Yay!!!

torsdag 14 maj 2009

Bok 3 klar

Nu är Människa utan hund utläst! Varför väntade jag med denna? Spännande till sista sidan!

En familj, en sammankomst - två personer försvinner. Kriminalare Gunnar Barbarotti i Kymlinge gör entré, men fallen visar sig vara svårlösta. Flera personer håller inne med viktiga uppgifter och tiden går. Barbarotti kan inte släppa fallen, trots att det ser hopplöst ut.

måndag 11 maj 2009

Fääääärdig!

Jag har nu stängt pärmen på den allra sista av mina hyllvärmare. År av beslutsamhet blandat med svagare stunder av tillfällig inköpslusta, följt av ett slutgiltigt nyårslöfte och äntligen är jag vid mitt mål: inga gamla olästa böcker i mina hyllor. Härligt!

Sista boken ut för mig var Dorothy Koomsons Marshmallows For Breakfast. En söt och rörande historia, och inte så Gilmore Girls:ig som den kanske låter. Jag skulle inte kalla det chick lit, knappt ens feel good, eller om så åtminstone med mer allvar och djup än vanligt (jag är chick lit-gillare, så missförstå mig inte). Inte heller är handlingen riktigt lika förutsägbar som den kanske verkar när man läser om boken. Läsvärd om du vill ha något lättare, som berör. Dessutom är det befriande med en mörkhyad kvinna som huvudperson. Inte för att det spelar någon roll till varken höger eller vänster, men det är ovanligt bland de böcker jag läst genom åren.

Så klart står jag inte utan böcker för att jag lyckats beta av alla mina gamla... Sen årsskiftet när jag tog mig an den här utmaningen har jag inte köpt några böcker, men jag har fått ett par, och även har bytt till mig någon via BookMooch. Så jag har ändå några stycken att fortsätta på =) Vad annat vore att vänta av en bokfantast? De är åtminstone inte mer än ett par månader gamla någon av dem. Mer om dem en annan gång. Nu ska jag njuta känslan av Mission Accomplished!

Halvvägs i Människa utan hund

Jag har efter mycket läsade på tåget och i trädgården kommit halvvägs i Människa utan hund. Sen är spännande! Ser fram emot upplösningen!

söndag 10 maj 2009

Dags för femte

NU har jag börjat på den femte och sista i denna omgång. The Rings of Saturn av W G Sebald. En märklig blandning av självbiografi, roman och essä.

Fängslande och tilltalande. På Wikipedia kan man läsa: "Sebald har en säregen stil där han blandar fiktion, självbiografi och dokumentär prosa den senare ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Beträffande kontrasten mellan fakta och fiktion har han själv kommenterat: "Fakta och fiktion är bägge hybrider. De är inga alternativ" Sebalds prosa handlar alltid om att återvinna minnet - ofta vad som brukar kallas det kollektiva minnet - för att förstå hur detta gör oss till dem vi är idag. Utan minne, ingen litteratur.
Ett utmärkande drag i Sebalds skönlitterära böcker är att där återfinns en rad ofta dokumentärt präglade fotografier och bilder. Dessa vävs in i berättelsen på ett sådant sätt att läsaren sällan blir klar över vilken status bilderna har, är de direkta spår av den verklighet Sebald visar fram eller är de spår av någonting annat som Sebald nu använder för att kunna fortsätta sin berättelse i den riktning han finner nödvändig? Detta är frågor som saknar svar och det tillhör Sebalds briljans att läsaren efter hand inte längre tycker detta är problematiskt.
Sebalds böcker hör till de där läsaren redan efter ett par sidor försätts i en säregen stämning. En stämning som på fenomenologiskt vis stiger upp ur texten. Den förunderliga, sorgsna men också nyfikna, stämningen som löper genom Sebalds texter beskrivs kanske bäst som melankolisk.
Sebald levde sitt vuxna liv i England, en självvald exil delvis beroende på en besvikelse över tyskarnas tystnad kring vad som hände under krigsåren, men också för att föredrog den akademiska kulturen i England framför den i Tyskland. Sebald arbetade som professor vid East Anglia University i Norwich och har skrivit en lång rad sakprosatexter, bland annat två essäsamlingar om österrikisk litteratur och en bok om bombningarna av tyska städer under andra världskriget.
Sebald kallas ibland för en förintelseförfattare. Dels för att den frånvaro av kollektivt minne som han menar präglade Tysklands efterkrigstid alltid finns närvarande i hans skrivande, men också för att många av de personer han skriver om har en livshistoria direkt sprungen ur de nazistiska förintelselägren.

Den finns på svenska också: Saturnus ringar.

Spännande va?

torsdag 7 maj 2009

Bok 3 påbörjad!


Insåg att jag måste snabba på om jag ska hinna med alla fem böckerna på de veckor som är kvar av utmaningstiden. Så - i morse, på bussen till jobbet, påbörjades bok nr 3, Människa utan hund av Håkan Nesser. Jag är en Nesser-fan och kan inte förstå varför jag inte blivit färdig att ta tag i den här boken. Men nu är det dags!

onsdag 6 maj 2009

Väckarklocka


Då var jag klar med Elin Wägners Väckarklocka! Non-fiction från 40-talet men för den skull inte trögläst. Intressant för det mesta (lite väl allmänblajjigt i inledningen, men så är jag just nu lite otålig också) och väl underbyggd, men utan källor och fotnötter. Det skulle ge avhandlingskänsla och det har den inte.

Kan kanske tyckas underligt att jag avfärdade Faludis böcker som inaktuella och sen ge mig på ännu äldre krigstidsfeminism. Men om Faludis böcker kändes för gamla var de samtidigt inte gamla nog. De tittar snävare, i förstoringsglas, Väckarklocka mer övergripande och historiskt. Det är Sverige, rösträttskampstider, kvinnohistoria. Läsvärt.

Nu har jag bara en kvar, sen är jag färdig med alla mina gamlingar!

Snart dags för sista i denna omgång


Jag känner och erkänner att jag har lite svårt att komma i gång med min sista hyllvärmare. Men jag går här och laddar. Ska bara .....

Nåväl, jag går också och funderar lite på vilka fem som ska få stå på tur sedan. Jag tänkte jag skulle ta dem som jag av någon anledning liksom behöver en spark i baken för att sätta i gång med.

fredag 1 maj 2009

Jag ger upp x2 - Farväl Faludi

Jag har riktigt svårt för att inte avsluta böcker jag påbörjar. Speciellt när det är böcker jag burit med mig i 6-7 år; som flyttat med mig hit och dit, överlevt utrensningar, därför att jag varit helt säker på att det är böcker jag vill läsa. Det här är viktiga böcker, det är Susan Faludi - 90-talets viktigaste feministiska verk: Backlash och Ställd.

Men jag har prokrastinerat för länge. När turen äntligen kom till dem satte jag mig att läsa nyfiket. Men långsamt gick det. Tungt, segt. Bläddrade lite modstulet genom sidorna med småstilad intensiv facktext. Letade till slut upp de mest intressanta kapitlena för att hitta min infallsvinkel. Men. Jag har försökt och försökt komma in i texten, för att jag gärna ville ha läst dessa milstolpar, för att det är Faludi osv. Till sist gav jag upp.

Det har gått en vecka sedan dess - en ångervecka tänkte jag mig, men jag har inte ångrat mig. Det är inte lönt att tvinga sig igenom två tegelstenar, när jag vet att de kommer att ta tid, energi och lust ifrån mig. Ja, jag skulle vilja ha läst dem, men de känns bara inte riktigt så relevanta längre. Redan när jag köpte dem i början på 2000-talet måste de varit på gränsen.

I Backlash talar Faludi om 80-talets USA. Jag tror minsann att det hunnit passera både en ny feminismvåg och en mindre backlash sedan dess. Mycket har hänt, och situationen i USA för över 20 år sen känns inte så intressant att jag måste läsa 2x 500 sidor om dem idag. Det är dock inte utan sorg jag fattar beslutet - för läser jag dem inte nu, kommer jag inte att läsa dem senare under året, det vet jag mycket väl. Så nu ligger de till försäljning på Bokbörsen. Inga olästa gamla böcker i hyllorna vid årsskiftet var nyårslöftet.

Jag är fortfarande intresserad av feminism, och för den delen också av Faludi. Men det har hunnit komma ut så mycket nytt sen Backlash och Ställd. Faludi själv har för övrigt kommit med en ny bok, om än på lite annat ämne. Det känns vettigare att läsa mer aktuella böcker, de är inte mindre viktiga. Faludi är trots allt endast en i mängden. Hennes böcker bara råkade följa med länge på min egen resa, men nu hoppar de av, och ses vi åter är det på biblioteket.

Se där. Det krävdes en lång förklarande ursäkt, men till sist gick det. Jag är inte bra på det men, jag kan nu iallafall släppa påbörjade böcker även jag.