tisdag 17 juli 2012

Bortglömda böckers society

Hej, jag heter Marcus, och jag låter olästa böcker samla damm. (Här svarar ni unisont: "Hej Marcus").

Ibland har jag till och med tänjt på sanningen och svarat svävande på frågor om jag läst en bok som jag vet att jag ägt i flera år men som jag vet att jag skjutit på att läsa.

- Ja just det den ja, jo den har jag ju hemma, men jag minns inte riktigt vad den handlar om riktigt eeeh men hon är ju alltid bra jodå så att eeeh...

Vanligtvis bloggar jag själv på www.marcusbiblioteket.com. Ska bli jätteroligt att få vara med i en klubb! Mitt eget kriterium för böckerna jag valde var att jag skulle ha flyttat med dem i minst två flyttar, tittat på dem, låtit bli att gallra ut dem, fått dåligt samvete för att jag aldrig läser dem, lovat mig själv att läsa dem och sedan låtit dem samla damm.

In fact: de jag har med på min lista har värmt hyllorna så länge att hälften av bokhandlarna som jag köpt böckerna i har hunnit stänga igen för gott (Vänder sig om i Göteborg och Borders på Broadway street i New York) . Jag hade nämligen tänkt vara lite fyndig och lägga upp mitt första inlägg som en turistguide om man vill besöka någon av platserna. Fyndigheterna får vänta.

Sent igår natt läste jag första sidan i första hyllvärmaren (full av energi för det här projektet) Mare Kandres Aliide, Aliide. Är inte det här ett fint citat, jag tycker det är en fin metafor för vad böckernas värld betyder för mig (eller dataspelet Minecraft om man så vill):

"Avstånden var oerhörda, oöverblickbara, och det var ett öppet land, och fritt! Och städerna låg långt ifrån varann, var platta, inte riktigt färdiga än, de luktade papper, skog, sulfit och gröt och gatorna var än så länge mycket leriga och breda - Det var ett land att andas i, att röra sig som man ville i, att vara fullkomligt sann och orädd i."