Jag är jättenöjd med att äntligen ha läst Marilyn Frenchs Kvinnorummet. Jag har velat läsa den länge, och när jag skulle få tag på den var det inte helt lätt, men till sist blev det en översättning.
Jag drog mig lite för den på grund av dess omfång och kanske inbillade jag mig att den skulle vara tung att läsa, men det var helt i onödan. Den har förvisso ett respektingivande sidantal och tar därför lite tid att läsa när man som jag inte läser jättefort, men som skölitterär historia far man igenom sidorna med visst schwung.
Jag gillade den här boken väldigt mycket, vilket jag nog visste på förhand att jag skulle. Har ni det så ibland?
Det är en av de relativt få böcker jag tror att jag kommer att läsa om längre fram (jag läser sällan om, för mycket nytt hela tiden som lockar). Jag vågar inte säga att det är en bok alla skulle tycka om, men det är en bok jag önskar alla läste nångång. Ja, män också. Kvinnofrågan är inte bara en kvinnofråga , och så här 30 år senare har vi ett annat perspektiv. Den är inte samma sprängstoff som den en gång var, men inte mindre tänkvärd. Two thumbs up!
Jag räknade ut att jag läste Kvinnorummet för 16 år sedan... Oj, vad tiden går... jag minns att jag gillade den, men det skulle var roligt att läsa den igen.
SvaraRadera