Marian Keyes böcker brukar funka fint som förströelse och underhållning. Så även denna, även om jag tyckte att den kändes tunnare, mindre rolig än föregångaren
Under the Duvet, och ännu mindre så än de flesta av hennes romaner. En del kul fanns, absolut. Jag skrattade högt ett par gånger och det är alltid kul och bra för hälsan, men över lag hade jag önskat mig mer skratt och kanske djupare, mer personligt om Keyes själv.
Är det en sorts självbiografi?
SvaraRaderaKrönikor kan man säga, från diverse tidningar och annat blandat. Även en del tidigare opublicerat. Hon hämtar mycket från sitt liv så självbiografiskt utan att vara någon riktig självbiografi.
SvaraRadera