Under semestern läste jag den nästsista hyllvärmaren under parasollet. Nämligen Gabriel García Marquez Den onda timmen (La Mala Hora), från 1962. Den gavs ut 5 år innan den storslagna Hundra år av ensamhet.
Liksom Hundra år av ensamhet är detta ingen simpel historia som man lätt tar sig igenom. Trots att boken inte ens uppnår 200 sidor är den tung och väldigt trög. Inte på det negativa sättet dock. Den innehåller poetiska karaktärer som alla har sina speciella drag och som bidrar med väldigt mycket till den totala känslan i boken. Misär och elände i krigstider. Allt människor gör i stridens hetta utan att tänka till en extra gång.
Detta är en bok som varmt rekommenderas till de som uppskattade Hundra år av ensamhet, men jag råder er att inte ta med på semestern i tron att den ska vara avkopplande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar