Då var jag klar med Elin Wägners Väckarklocka! Non-fiction från 40-talet men för den skull inte trögläst. Intressant för det mesta (lite väl allmänblajjigt i inledningen, men så är jag just nu lite otålig också) och väl underbyggd, men utan källor och fotnötter. Det skulle ge avhandlingskänsla och det har den inte.
Kan kanske tyckas underligt att jag avfärdade Faludis böcker som inaktuella och sen ge mig på ännu äldre krigstidsfeminism. Men om Faludis böcker kändes för gamla var de samtidigt inte gamla nog. De tittar snävare, i förstoringsglas, Väckarklocka mer övergripande och historiskt. Det är Sverige, rösträttskampstider, kvinnohistoria. Läsvärt.
Nu har jag bara en kvar, sen är jag färdig med alla mina gamlingar!
Jag minns att jag för länge sedan läste en fackbok om de engelska suffragetterna - dåtidens kvinnokämpar. Jättespännande och läsvärt.
SvaraRadera