Ännu en hyllavvärmade

Vi har ytterligare en deltagare i Hyllvärmarejset, fast hon rapporterar från sin egen blogg Bokad. Issa har dessutom redan kommit en bra bit på väg. Här hittar ni hennes hyllvärmarinlägg och nedan är hennes startfält (bild lånad av Issa själv, bara hojta om du vill att jag tar bort!). Välkommen i gänget!

Fem böcker för 2012

Här har vi mina fem utvalda hyllvärmare som ska läsas under 2012.

Utgivningen av Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann såg jag väldigt mycket fram emot, ändå har boken blivit stående i hyllan i flera år. Yacoubians hus utspelar sig i Kairo, och så här ett år efter den arabiska våren är det hög tid att läsa den. Utrop är en fransk roman om omöjlig kärlek som jag tycker låter väldigt intressant. Från singel till självbo belyser problemet med att "alla" tror att singelskap är ofrivilligt och parförhållandet det enda rätta och Att välja glädje är en sådan bok jag måste läsa för att den refereras till för jämnan och därmed har väckt min nyfikenhet.

Någon som redan läst någon av mina hyllvärmare?

Ny hyllvärmaromgång!

Jag är ju barnsligt förtjust i projekt, så jag undrar om jag inte medvetet samlat på mig en massa böcker enbart för att kunna köra ännu en hyllvärmarspurt. Eller så är jag också barnsligt förtjust i att skaffa nya böcker allmänt, det är en annan trolig möjlighet.

Hur som helst har jag samlat på mig ett gäng böcker igen som jag tänkte arbeta hårt på att beta av under 2012. Jag kommer att skriva mer om det på flickan & böckerna säkert, men har valt ut några speciellt till hyllvärmarbloggen. Innan 30 juni tänkte jag ta mig igenom följande fem:

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Darling River av Sara Stridsberg
Nice Cup of Tea and a Sit Down av Nicey & Wifey
Döda vita män av Johan Hakelius
och - inte på bild eftersom jag inte äger den - Howard's End av E M Forster

Liksom förra halvåret har jag med en som tekniskt sett inte är en hyllvärmare eftersom jag inte äger den, men som jag länge (lääänge) haft för avsikt att läsa - jag har t o m skämtsamt tagit det som (mitt enda) nyårslöfte att få den läst, så varför inte ha med den här, så det säkert blir gjort :)

Är det någon annan som är med på en ny omgång?

Jag struntar i Reglerna!

Reglerna av Sara Mannheimer var min 4:e och sista hyllvärmare. Jag läste 2/3 sedan orkade jag inte mer, och det var nog redan 2010. Nu kan jag konstatera att jag orkade inte med den 2011 heller. Boken tilltalar mig inte alls; jag gillar inte huvudpersonen, tempot är för lågt och dden känns knepig i allmänhet. Om någon annan har läst Reglerna får ni hemskt gärna kommentera och berätta vad ni tyckte!

Det är ganska sällan jag inte läser ut något som jag börjat på, men Reglerna är en sådan, liksom Den svarta boken av Orhan Pamuk. Sara Mannheimer är således i så kallat fint sällskap.

Nu ska jag gå igenom hyllorna på jakt efter nya hyllvärmare som kan förgylla (?) 2012. Vi ses väl?

5e och sista klar

Med endast två dagar kvar på året läste jag ut min 5e hyllvärmare för den här omgången: Joanne Flukes Chocolate Chip Cookie Murder, som är 1a delen i serien om Hannah Swensen. Den utspelar sig i Lake Eden i USA, där Hannah driver kakbutiken The Cookie Jar. En av stadens invånare, en populär ung man hittas mördad, och Hannah börjar luska i varför han mördats och av vem.
Det är i den här boken inte helt övertygande varför Hannah ger sig på något som ändå är så riskfyllt som att snoka efter mördare, göra inbrott för att söka efter ledtrådar och annat. Hennes svåger är polis och hon vill hjälpa honom att bli befordrad, men jag har läst mer övertygande grepp. Dock är det egentligen inget som påverkar läsupplevelsen i någon större utsträckning.
Med undantag av nämnda och liknande småinvändningar man kan ha är det egentligen bara det här ytterst bisarra avsnittet som stör den här boken (det kommer en utläggning där också. Uppdatering: Här). Jag har svårt att förbise det helt, men annars är det här underhållande läsning med många spännande vändningar, om än inte jättemycket action, för den som är ute efter sådan. Det är mycket kakor, vilket är trevligt, men även kopplingen mellan dem och mordhistorien är lös. Om det nu spelar någon roll. Så, lite bittersweet läsning.
Det var mina 5. Gott Nytt läsÅr på er!

Femman utläst!

Min femte hyllvärmare denna omgång tog mig flera veckor att läsa. Jewel av Bret Lott utspelar sig i Mississippi under40- och 50-talet, där en fattig men strävsam familj får ett barn med Downs syndrom. De får rådet att lämna bort barnet, och beskedet att hon inte kommer att bli två år. Men mamman, Jewel, är fast besluten om att ta hand om Brenda Kay och ge henne allt det hon behöver för ett bra liv. Jewel styr sedan sitt och familjens liv så gott hon kan för att ge Brenda Kay möjligheter, något som drabbar maken Leston. Trots Lestons strävsamhet och framgång med eget företag i skogsbranschen går det utför med ekonomin när kriget tar slut och förutsättningarna för stubb avverkning och terpentinråvara försvinner. Jewel vill flytta familjen till Kalifornien, där det finns en skola för barn med Downs syndrom, men där Leston varken har vänner, familj eller kontakter som kan ge honom, en före detta egen företagare, ett värdigt jobb.

Boken har en stark story, men den grep mig aldrig riktigt. Vet inte om det beror på att det tog mig så lång tid att läsa den, eller om det var orsaken till den långa lästiden...

4an utläst: The Summer Without Men

The Summer Without Men är min 4e hyllvärmare för halvåret och min 3e hittills (icke-hyllvärmare) totalt av Siri Hustvedt.

Dessvärre blir The Summer Without Men ingen ny favorit bland Hustvedts böcker och jag har emellanåt svårt att känna mig engagerad av historien. Det hjälper förstås inte att jag läser boken medan jag har så fullt upp med annat att jag läser den 5 och 10 sidor åt gången. Vilken historia håller för det? Historien flyter ut och jag grips inte riktigt av den, men det finns gott om annat som gör det här till en trots det läsvärd bok. Konceptet tillfällig galenskap till exempel. Och Abigail som syr och broderar vackra saker, men gömmer skandalösa motiv i dem som en tyst och privat revolt. Kvinnotemat och illustrationerna.

Det här är en bok med flera lager som jag är säker på hade blivit så mycket mer intressant av att diskuteras. På så vis vore det nog en bra bokklubbsbok.

Titeln, förresten, liksom konceptet Utan män – även om Hustvedt fuskar lite, då både Boris och en hatbrevsskrivande Mr Nobody är närvarande boken igenom – är också intressant och som en uppmaning via den tycker jag fler borde skriva om och diskutera Hustvedt utan hennes man.

Recensionsex från Sceptre.