
Men till skillnad från när jag skrivit om de flesta andra sådana här s k cosy mysteries är det i fallet How to Wash a Cat inte främst allt det där runt omkring jag framhäver, utan intrigen, som känns ovanligt intressant. Det händer inte väldigt mycket i början förvisso. Jag har t o m lite svårt att behålla fokus när jag läser, men någonstans, kanske en tredjedel in i boken, märker jag att jag hamnat i det njutbara läget att sakna boken när jag inte läser den.
Bokens katter; Rupert och Isabella är ständigt närvarande, trots att det nu är deras matte Rebecca det egentligen handlar om. Hon ärver antikvitetsaffären i fråga av sin onkel, som hastigt gått bort. Hon hamnar rakt i ett mysterium han försökt lösa och som han före sin död sett till att lämna ledtrådar till henne om. Men exakt vilket mysteriet är, och om han faktiskt blivit mördad eller dött naturligt, får man först klarhet i mot slutet. Däremellan hinner man gissa fel ett flertal ggr.
Den invändning jag har mot boken är att medan den länge är ganska detaljerad, så blir den plötsligt lite hoppig i slutet. Ett par gånger blir det förvirrande och jag undrar t o m om jag missat sidor. Det går att lista ut vad som händer ändå, men det drar ner betyget ett helt steg. Men annars absolut trevlig och underhållande läsning.