Glömskans tider

Jag insåg igår att jag ännu inte lagt upp nya hyllvärmare. Inte heller har jag skrivit hur det gick med den avslutande på boken i förra omgången.

Jonathan Strange & Mr Norrell var sista boken ut och visst tog den en stund att läsa, men det var väl värt det. Vilken historia! Och vilken fantastisk berättarteknik. Trots hundratals fotnoter och ibland tunga partier tråkade boken aldrig ut mig. En tegelsten värd att ge sig på för den som gillar fantasy light.
Tummen upp för Susanna Clarke och magikernas historia.
Lite nyfiken blev jag dessutom på hennes The ladies of Grace Adieu

Nu måste jag leta fram nya hyllvärmare och kasta mig in i nästa omgång.

#2 utläst

Sightseeing , som utspelar sig i det turisttäta Thailand, är en härlig novellsamling av Rattawut Lapcharoensap.

Novellen Västerlänningar, som inleder boken, behandlar ämnet semesterflörtar från en ny och spännande vinkel som angriper mina känslor på ett oväntat sätt. Detsamma gäller den tragikomiska (det kan nog beskriva de flesta av novellerna i denna samling) Priscilla från Kambodja där de invandrade khemererna blir utsatta för våldsbrott och bränder. Naturligtvis känns den väldigt aktuell med tanke på all den raspolitik som tar stor plats i media.

Som många novellsamlingar finns det både gott och ont och det gäller även denna. Däremot är det inget som skadar boken i sin helhet.

Goda Omen var verkligen god

Första hyllvärmaren slukades fortare än väntat.

Goda Omen är en bok skriven av två väldigt begåvade och underhållande män, Neil Gaiman & Terry Pratchett. Ett samarbete vilket borde skett oftare.

Humorn är rakt igen Pratchetts och det dunkla bidrar Gaiman galant med.

När jordens undergång är på gång kan väl inget gå snett? Det är ju redan bestämt att det ska ske.

Men i en värld där människorna styr blir allt kaos, det krävs inga fallna änglar för att skapa det, och just därför lyckas människorna sätta käppar i hjulet och vägen mot undergången blir inte riktigt som tänkt.

Det var ett tag sedan jag läste Pratchett, men nu fick jag lite Pratchett-feber och har börjat kolla om det finns något mer oläst av honom i hyllorna där hemma. Fantasy och ett gott skratt är en oslagbar kombination.

Dags för vårens första

Ja, nu är det dags.

Det har trillat in så tokigt mycket nya böcker. Har försökt läsa dem en efter en men det går ju helt enkelt inte. Dessutom skulle jag få dåligt samvete om dessa stackare ska fortsätta ligga och damma. Sen är det ju så att jag har gett mig in i leken och då får jag allt leken tåla.

Först ut är Goda Omen av Pratchett och Gaiman. Redan nu känns det som att jag kommer få en rejäl skrattfest.

Kan inte låta bli

Fröken S frågade mig för en vecka sedan om jag skulle vara med i denna omgångens hyllvärmare. För att vara helt ärlig så såg jag inte att tiden fanns, men sen gick jag in och blev med en gång inspirerad. Jag har därför valt ut 3 stycken hyllvärmare.

Jonathan Strange & Mr Norrell har jag faktiskt helt glömt bort att jag ens hade trots att jag var oerhört exalterad när den väl gavs ut. Detsamma gäller inte för de andra två däremot. I alla fall inte Sightseeing av Rattawut. Goda Omen har faktiskt bara stått då jag inte haft något sug på Pratchett, vilket kanske inte krävs för jag blir lika glad varje gång jag väl läser någon av hans fantastiskt roliga böcker.

Då får vi se vilken som blir först ut. Jag har 2-3 böcker som måste läsas igenom innan viss deadline så det här kan bli spännande!

Bättre sent än aldrig

Ja, jag tog mig vatten över huvudet genom att tro jag skulle hinna med vårens omgång.
Bröllop, resor och annat tog alldeles för mycket av min lästid, men nu ska jag ta mig igenom hösten och vinterns omgång. Måste bara botanisera lite bland de dammiga böckerna i hyllorna där hemma.

Känns dock lite jobbigt att jag inte kunde klara av förra omgången.

Efter ett litet uppehåll...

...tycker jag det är dags att påbörja en hyllvärmare. Tiden rinner iväg och jag inser att jag har tre kvar att läsa innan juni månad når sitt slut. Ska väl inte vara några problem?

Igår tog jag fram Freakonomics och hann inte med mer än inledningen innan sängen lockade, men det är alltid en början. Dessutom blev jag lite taggad av det lilla och ser fram emot några sidors läsning ikväll. Kanske redan på lunchen.

Sen rapport

Jag har ju helt glömt bort att rapportera.

Dario Fo's Fladdermössens by är utläst och jag måste säga att det är en lugn och skön biografi man kan unna sig mellan deckarna eller vad man nu läser.

Genom att kombinera enkelt och komiskt språk närmar jag mig aldrig någon tristess, vilket kan hända ibland, just när jag läser biografier. Han hoppar helt enkelt över det som i vanliga fall tråkar ut mig. Exakt vad det är kan jag faktiskt inte sätta fingret på, men jag hoppas att jag stöter på liknande biografier igen.

På det igen!

Så där. Då var jag inne på ytterligare en hyllvärmare. Nämligen Dario Fo's Fladdermössens by.
Efter 20 sidors lunchläsning undrar jag varför den har fått stå i hylla så länge som 4½ år. Redan i prologen fångar Dario mig med sitt avslappnade sätt att berätta på och den där sköna humorn som han också blivit enormt erkänd för. Känns helt enkelt som att detta var ett bra bokval då jag kommer att spendera en hel del timmar på tåg och hotellrum de närmsta två dagarna. Då behöver man någon som kan muntra upp ens tillvaro.

4 kvar

Harry Potter and the goblet of fire lästes ut på bara några dagar och jag kan väl erkänna nu, nästan en vecka senare att det är oerhört stimulerande med Potter. Kanske för att det är en total verklighetsflykt. Jag ska helt enkelt försöka hitta tillbaka till lite mer fantasy, som jag läste mycket av i högstadiet, och se om det är så rogivande som jag tror.
Nu läses De fattiga i Lodz och vi får se om det blir en hyllvärmare efter det eller rentav något annat som lockar.

Redan igång

Det blev en hyllvärmare som påbörjades innan John Blund kom på besök igår.

Efter Gomorra känns det skönt att fly verkligheten och än en gång ge mig av till Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry i Harry Potter and the goblet of fire.
Det börjar lite läskigt, men bra, och om denna är lika spännande sida upp och sida ner som de första tre lär det inte ta alldeles för lång tid att plöja igenom de 640 sidorna.

Alex 2a runda

Då var det dags för mig att presentera min andra omgång av hyllvärmare!

Fjodor Dostojevskij - Anteckningar från källarhålet
J.K. Rowling - Harry Potter and the goblet of fire
Dario Fo - Fladdermössens by
Steven D. Levitt & Stephen J. Dubner - Freakonomics
Nick Perumov - Diamantsvärdet och träsvärdet del 1

Eftersom jag precis läste ut Gomorra kommer jag att behöva påbörja en ny bok ikväll. Kanske blir det någon utav dessa? Jag lovar att återkomma om det blir så.

Done!

Så var sista hyllvärmaren, Aniara, utläst.

Vilken resa Harry Martinsson tog med mig på och då kan man inte ens föreställa sig hur läsarna upplevde boken då den kom 1956. En resa i tid och rymd. Sci-fi i diktform. Helt fantastisk och banbrytande. Bara några dagar senare utkom Tolkiens Sagan om ringen på engelska. Vilket år för den som ville ha något nytt och annorlunda.

Dags att rota i hyllorna här hemma och ta fram nästa omgångs hyllvärmare.

Nästan i mål

Under semestern läste jag den nästsista hyllvärmaren under parasollet. Nämligen Gabriel García Marquez Den onda timmen (La Mala Hora), från 1962. Den gavs ut 5 år innan den storslagna Hundra år av ensamhet.

Liksom Hundra år av ensamhet är detta ingen simpel historia som man lätt tar sig igenom. Trots att boken inte ens uppnår 200 sidor är den tung och väldigt trög. Inte på det negativa sättet dock. Den innehåller poetiska karaktärer som alla har sina speciella drag och som bidrar med väldigt mycket till den totala känslan i boken. Misär och elände i krigstider. Allt människor gör i stridens hetta utan att tänka till en extra gång.

Detta är en bok som varmt rekommenderas till de som uppskattade Hundra år av ensamhet, men jag råder er att inte ta med på semestern i tron att den ska vara avkopplande.

3an utläst

Efter lång tid är nu min tredje hyllvärmare utläst. Den jag aldrig var av MajGull Axelsson.
Det var inte det att boken på något sätt var dålig som gjorde att det tog sådan tid. Den var bara inte rätt i tiden för mig. Därför klämde jag in en del annat mellan varven.
Detta är den första boken utav MajGull jag läser och hennes språk är behagligt. Även berättandet är i en form jag uppskattar. Däremot tog det för lång tid innan hon når kärnan i denna berättelse. Att Mary och Marie, som är en och samma person, har ett förflutet vilket har lett till en handling där i ena fallet är att döda Sverker, den äkte mannen, och i det andra att leva med honom sittandes i rullstol.
Karaktärsbeskrivningarna är ett plus och det bidrar väldigt mycket till att man, trots en trög start, vill läsa mer.

Detta är en bok som jag kommer att rekommendera vissa runt omkring mig. Det är också väldigt lätt att veta vem den inte kommer att falla i smaken.

Dags för #3

Efter Coetzee och Nick Cave är det dags att ge sig på hyllvärmare nummer 3.
Denna gången öppnar jag pärmarna på Majgull Axelssons Den jag aldrig var.
Detta psykologiska drama har stått i bokhyllan sedan boken kom ut 2004. Det är med andra ord verkligen dags att jag tar mig tiden och läser den.

Bok två utläst!

Skumtimmen är avklarad och det är nu jag undrar varför den var en hyllvärmare. Jag borde ju ha läst den för länge sedan.
Här har Theorin skapat lite av ett fantasiöland där karaktärerna är sköna Svenssontyper och det skapar misstankar hos mig direkt. Alla kan ha gjort det! Dessutom är allt mixat med en lagom dos otäcka scener som får det att ila lite försiktigt längs med ryggraden. Inte för mycket - inte för lite. Han är en svensk lagomförfattare helt enkelt. Det faller mig dock i smaken och nästa gång det beställs böcker får nog Nattfåk vara en utav dem.

Dags för bok två!

Då känner jag mig redo för att ge mig på ytterligare en hyllvärmare.

Det har tagit emot lite efter Peter Robinson, men jag har bekämpat ångesten med vampyrer och ser faktiskt fram emot att ikväll sätta mig ner med något gott att dricka och påbörja Skumtimmen.

Återkommer då den är utläst. Förhoppningsvis väldigt nöjd.

Inte bara en torr sommar...

Nu är en utav hyllvärmarna avklarad.

Jag önskar att jag kunde skriva lovord och ge min beröm till författaren, men dessvärre var detta något av det trögaste och torraste jag läst på väldigt länge.

I vanliga fall kommer jag igenom 2-3 böcker under Roskildeveckan, men denna gång tog denna ovanligt torra deckare nästan all min lästid. Jag kan ju inte heller ge mig utan måste läsa ut en bok oavsett om jag njuter av den eller verkligen ogillar den.

Det enda sköna med boken är några rader om krigstiden på den, även nu gråa och fuktiga, engelska landsbygden, dessvärre räcker det inte hela vägen.

Nu ska jag njuta lite av Charlaine Harris sydstatsvampyrer innan jag vågar ta beslut om det blir en hyllvärmare till under sommaren.

Klara, färdiga, LÄS!

Istället för att vänta till exakt den 1 juli tjuvstartar jag.

Detta blir den första hyllvärmaren till läsning.

Några sidor är redan lästa och jag inser att det blir säkert en perfekt första bok att läsa under dagarna på Roskildefestivalen. Det är något väldigt somrigt över mörka deckare. Kanske det att det är lättläst och på en lagom underhållningsnivå.

Inte nog med det så hoppas jag nu, dagen innan jag åker till Roskilde, att det faktiskt blir en ovanligt torr sommar.