Hyllvärmare vår 2011

När så Timjan är medtjatad och dessutom redan igång ska ju jag inte vara sämre. Här är mina 3 för våren (från vänster):

The Paris Wife av Paula McLain
Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst
Candy Apple Dead av Sammi Carter

och så har jag för avsikt att bli färdig med bakläxan: Niffeneggers The Time Traveler's Wife som jag inte hann med i höstas. Startskott nästa vecka för mig med The Paris Wife.

Nya böcker för 2011

Så var det dags igen!
Första boken ut är Naomi Kleins No Logo. Den här har jag börjat på flera gånger under minst 3 års tid. Boken är lite speciell så till vida att jag inte har slutat läsa den för att den var torr och oengagerande utan snarare tvärtom. Jag har velat spara den som något bra att ha i reserv. Men för ett tag sedan fick jag chockdoktrinen och nu känns det ok att "äta" No Logo. Så Naomi, håll min hand genom resten av februari och mars!

Paus?

Oj, så flög januari förbi...

Tar vi paus en omgång, tycker ni?

Jag pratade med Timjan, som var med i omgång 1, och hon och jag drar ev igång en miniomgång med 3 hyllvärmare var innan halvårsskiftet som utmaning. Bara hojta om ni känner er sugna att hänga på det, eller för den delen med fler böcker i vanlig ordning. Ska bara se om frk Timjan hunnit ångra sig..

Bakläxa Niffenegger

Jag har insett att jag inte kommer att hinna färdigt med min 5e hyllvärmare, som jag skrev om i förra inlägget. Jag har inte ens kommit särskilt långt och har fullpackat schema till årsskiftet, så det får bli bakläxa till nästa omgång, om det blir någon.

Idag påbörjar jag min 5e och sista hyllvärmare: Audrey Niffeneggers The Time Traveler's Wife. Vi får se om den hinns klart i år med jul och nyår och allt stök runtomkring...

The Tent

Margaret Atwoods novellsamling The Tent blev min fjärde utlästa hyllvärmare för den här omgången.

Jag har tyvärr svårt för noveller som format, tydligen t o m när de är skrivna av en av mina favoriter. Det är lite trist, jag vet att vi är många som har svårt för noveller, och jag önskar att jag vore annorlunda. En del intressant i samlingen, men också ett par som gick in genom ena örat och ut genom andra, så att säga.

Further Under the Duvet

Marian Keyes böcker brukar funka fint som förströelse och underhållning. Så även denna, även om jag tyckte att den kändes tunnare, mindre rolig än föregångaren Under the Duvet, och ännu mindre så än de flesta av hennes romaner. En del kul fanns, absolut. Jag skrattade högt ett par gånger och det är alltid kul och bra för hälsan, men över lag hade jag önskat mig mer skratt och kanske djupare, mer personligt om Keyes själv.