Bok 3 klar

Nu är Människa utan hund utläst! Varför väntade jag med denna? Spännande till sista sidan!

En familj, en sammankomst - två personer försvinner. Kriminalare Gunnar Barbarotti i Kymlinge gör entré, men fallen visar sig vara svårlösta. Flera personer håller inne med viktiga uppgifter och tiden går. Barbarotti kan inte släppa fallen, trots att det ser hopplöst ut.

Fääääärdig!

Jag har nu stängt pärmen på den allra sista av mina hyllvärmare. År av beslutsamhet blandat med svagare stunder av tillfällig inköpslusta, följt av ett slutgiltigt nyårslöfte och äntligen är jag vid mitt mål: inga gamla olästa böcker i mina hyllor. Härligt!

Sista boken ut för mig var Dorothy Koomsons Marshmallows For Breakfast. En söt och rörande historia, och inte så Gilmore Girls:ig som den kanske låter. Jag skulle inte kalla det chick lit, knappt ens feel good, eller om så åtminstone med mer allvar och djup än vanligt (jag är chick lit-gillare, så missförstå mig inte). Inte heller är handlingen riktigt lika förutsägbar som den kanske verkar när man läser om boken. Läsvärd om du vill ha något lättare, som berör. Dessutom är det befriande med en mörkhyad kvinna som huvudperson. Inte för att det spelar någon roll till varken höger eller vänster, men det är ovanligt bland de böcker jag läst genom åren.

Så klart står jag inte utan böcker för att jag lyckats beta av alla mina gamla... Sen årsskiftet när jag tog mig an den här utmaningen har jag inte köpt några böcker, men jag har fått ett par, och även har bytt till mig någon via BookMooch. Så jag har ändå några stycken att fortsätta på =) Vad annat vore att vänta av en bokfantast? De är åtminstone inte mer än ett par månader gamla någon av dem. Mer om dem en annan gång. Nu ska jag njuta känslan av Mission Accomplished!

Halvvägs i Människa utan hund

Jag har efter mycket läsade på tåget och i trädgården kommit halvvägs i Människa utan hund. Sen är spännande! Ser fram emot upplösningen!

Dags för femte

NU har jag börjat på den femte och sista i denna omgång. The Rings of Saturn av W G Sebald. En märklig blandning av självbiografi, roman och essä.

Fängslande och tilltalande. På Wikipedia kan man läsa: "Sebald har en säregen stil där han blandar fiktion, självbiografi och dokumentär prosa den senare ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Beträffande kontrasten mellan fakta och fiktion har han själv kommenterat: "Fakta och fiktion är bägge hybrider. De är inga alternativ" Sebalds prosa handlar alltid om att återvinna minnet - ofta vad som brukar kallas det kollektiva minnet - för att förstå hur detta gör oss till dem vi är idag. Utan minne, ingen litteratur.
Ett utmärkande drag i Sebalds skönlitterära böcker är att där återfinns en rad ofta dokumentärt präglade fotografier och bilder. Dessa vävs in i berättelsen på ett sådant sätt att läsaren sällan blir klar över vilken status bilderna har, är de direkta spår av den verklighet Sebald visar fram eller är de spår av någonting annat som Sebald nu använder för att kunna fortsätta sin berättelse i den riktning han finner nödvändig? Detta är frågor som saknar svar och det tillhör Sebalds briljans att läsaren efter hand inte längre tycker detta är problematiskt.
Sebalds böcker hör till de där läsaren redan efter ett par sidor försätts i en säregen stämning. En stämning som på fenomenologiskt vis stiger upp ur texten. Den förunderliga, sorgsna men också nyfikna, stämningen som löper genom Sebalds texter beskrivs kanske bäst som melankolisk.
Sebald levde sitt vuxna liv i England, en självvald exil delvis beroende på en besvikelse över tyskarnas tystnad kring vad som hände under krigsåren, men också för att föredrog den akademiska kulturen i England framför den i Tyskland. Sebald arbetade som professor vid East Anglia University i Norwich och har skrivit en lång rad sakprosatexter, bland annat två essäsamlingar om österrikisk litteratur och en bok om bombningarna av tyska städer under andra världskriget.
Sebald kallas ibland för en förintelseförfattare. Dels för att den frånvaro av kollektivt minne som han menar präglade Tysklands efterkrigstid alltid finns närvarande i hans skrivande, men också för att många av de personer han skriver om har en livshistoria direkt sprungen ur de nazistiska förintelselägren.

Den finns på svenska också: Saturnus ringar.

Spännande va?

Bok 3 påbörjad!

Insåg att jag måste snabba på om jag ska hinna med alla fem böckerna på de veckor som är kvar av utmaningstiden. Så - i morse, på bussen till jobbet, påbörjades bok nr 3, Människa utan hund av Håkan Nesser. Jag är en Nesser-fan och kan inte förstå varför jag inte blivit färdig att ta tag i den här boken. Men nu är det dags!

Väckarklocka

Då var jag klar med Elin Wägners Väckarklocka! Non-fiction från 40-talet men för den skull inte trögläst. Intressant för det mesta (lite väl allmänblajjigt i inledningen, men så är jag just nu lite otålig också) och väl underbyggd, men utan källor och fotnötter. Det skulle ge avhandlingskänsla och det har den inte.

Kan kanske tyckas underligt att jag avfärdade Faludis böcker som inaktuella och sen ge mig på ännu äldre krigstidsfeminism. Men om Faludis böcker kändes för gamla var de samtidigt inte gamla nog. De tittar snävare, i förstoringsglas, Väckarklocka mer övergripande och historiskt. Det är Sverige, rösträttskampstider, kvinnohistoria. Läsvärt.

Nu har jag bara en kvar, sen är jag färdig med alla mina gamlingar!

Snart dags för sista i denna omgång

Jag känner och erkänner att jag har lite svårt att komma i gång med min sista hyllvärmare. Men jag går här och laddar. Ska bara .....

Nåväl, jag går också och funderar lite på vilka fem som ska få stå på tur sedan. Jag tänkte jag skulle ta dem som jag av någon anledning liksom behöver en spark i baken för att sätta i gång med.