Jag ger upp x2 - Farväl Faludi

Jag har riktigt svårt för att inte avsluta böcker jag påbörjar. Speciellt när det är böcker jag burit med mig i 6-7 år; som flyttat med mig hit och dit, överlevt utrensningar, därför att jag varit helt säker på att det är böcker jag vill läsa. Det här är viktiga böcker, det är Susan Faludi - 90-talets viktigaste feministiska verk: Backlash och Ställd.

Men jag har prokrastinerat för länge. När turen äntligen kom till dem satte jag mig att läsa nyfiket. Men långsamt gick det. Tungt, segt. Bläddrade lite modstulet genom sidorna med småstilad intensiv facktext. Letade till slut upp de mest intressanta kapitlena för att hitta min infallsvinkel. Men. Jag har försökt och försökt komma in i texten, för att jag gärna ville ha läst dessa milstolpar, för att det är Faludi osv. Till sist gav jag upp.

Det har gått en vecka sedan dess - en ångervecka tänkte jag mig, men jag har inte ångrat mig. Det är inte lönt att tvinga sig igenom två tegelstenar, när jag vet att de kommer att ta tid, energi och lust ifrån mig. Ja, jag skulle vilja ha läst dem, men de känns bara inte riktigt så relevanta längre. Redan när jag köpte dem i början på 2000-talet måste de varit på gränsen.

I Backlash talar Faludi om 80-talets USA. Jag tror minsann att det hunnit passera både en ny feminismvåg och en mindre backlash sedan dess. Mycket har hänt, och situationen i USA för över 20 år sen känns inte så intressant att jag måste läsa 2x 500 sidor om dem idag. Det är dock inte utan sorg jag fattar beslutet - för läser jag dem inte nu, kommer jag inte att läsa dem senare under året, det vet jag mycket väl. Så nu ligger de till försäljning på Bokbörsen. Inga olästa gamla böcker i hyllorna vid årsskiftet var nyårslöftet.

Jag är fortfarande intresserad av feminism, och för den delen också av Faludi. Men det har hunnit komma ut så mycket nytt sen Backlash och Ställd. Faludi själv har för övrigt kommit med en ny bok, om än på lite annat ämne. Det känns vettigare att läsa mer aktuella böcker, de är inte mindre viktiga. Faludi är trots allt endast en i mängden. Hennes böcker bara råkade följa med länge på min egen resa, men nu hoppar de av, och ses vi åter är det på biblioteket.

Se där. Det krävdes en lång förklarande ursäkt, men till sist gick det. Jag är inte bra på det men, jag kan nu iallafall släppa påbörjade böcker även jag.

Deckare vid havet

Jag läser inte jättemånga deckare, men det händer då och då, och när jag gör det är det ofta för att de har lokal anknytning till en stad/region jag själv bott i eller rest till. Just den här deckaren utspelar sig i Brighton på Englands sydkust, som jag har en grymt nostalgisk koppling till. Jag är därför lite tveksam till om jag objektivt kan påstå att Dead Simple av Peter James är bra - med deckarmått mätt - men tack vare den fick åtminstone jag en dö spännande och underhållande läshelg.

I bokens första kapitel blir en berusad blivande brudgum intvingad i en kista, nedgrävd i en djup grav och lämnad där som betalning för gammal ost. Hans kompisar åker skrattande iväg för att fortsätta svensexan på närmaste pub ett par timmar, för att sedan återvända och gräva fram kompisen. Men på vägen till puben råkar kompisgänget i en frontalkollision, som tar livet av dem alla fyra. Otäck situation som kanske låter mer olycksartad än mordiskt planerad, men det finns fler än de fyra i bilen som har koll på svensexekvällen...

Vi följer i den här deckarserien på hittills 4 böcker (5e utkommer i sommar) superindendent Roy Grace. En man med en sorglig historia, men tack och lov inte en av de många deckare med en alltför (ursäkta) fucked up, lynnig eller på annat sätt jobbig huvudperson, som många deckare verkar ha. Dead Simple är den första i deckarserien och utkom i förra veckan på svensk pocket: Levande begravd heter den i översättning. Jag har tidigare läst Not Dead Enough (nr 3 i skrivordningen) och tänkte även fortsätta med de andra delarna längre fram.

Katedralen vid havet

Det känns lite som att jag fysiskt lämnar ett äventyr i en annan tid när jag stänger pärmen till Ildefonso Falcones Katedralen vid havet. En mastodont med sina dryga 650 sidor som nästintill blivit en del av min vardag denna påsk. Det är inte utan att det känns lite tomt.

Handlingen utspelar sig i mitten av 1300-talet huvudsakligen i Barcelona, och kretsar kring far och son Estanyol. Den gör inga anspråk på att vara någon sann berättelse om verkliga personer, men att romanen är väl historiskt förankrad förstår man om inte annat i författarens efterord, där han går igenom de historiska händelser han knutit an till, och vad han själv ändrat/hittat på.

Jag läser lite då och då böcker av det här omfånget, men föredrar egentligen kanske sådana på typ halva sidantalet. Trots det har det inte varit svårt att ta sig igenom Katedralen vid havet. Suget att läsa vidare har hela tiden funnits. Utan att vara över-actionspäckad händer det saker hela tiden, ända in i slutet.

För den som inte avskräcks av omfång och tyngd (pocketen utkom i slutet av mars kan jag tipsa om) är det läsvärd underhållning som ger en liten inblick i spansk historia, inte bara om kungar och sjöslag (men det också).

Havets stjärna

Havets stjärna visade sig vara en snabbläst bok!

Den bistra vintern 1847 avseglar Havets Stjärna från det svältdrabbade Irland mot New York. Ombord finns fyrahundra människor med hopp om ett bättre liv. Eller åtminstone om att överleva. Bland dessa människor finns en avskydd adelsman med hustru och kammarjungfru, en kåkfarare som ljuger sig fram i livet, en rättrådig amerikansk journalist samt en mördare och de är alla på ett mystiskt sätt länkade till varandra. Medan Havets Stjärna stävar över Atlanten avslöjas den ena häpnadsväckande hemligheten efter den andra.

En spännande och gripande historia. Berättelsen i sig bygger nog inte så mycket på verkligheten som jag först trodde, men hela bakgrunden och i-scensättningen är noga efterforskad. Jag har dessutom fått skrämmande kunskaper om läget i 1800-talets Iralnd i potatispestens spår. Rekomenderas!

April månads bok påbörjad

Igår började jag på på bok nummer fyra, som är Havets stjärna av Joseph O'Connor. Verkar lovande! Tror att den bygger på "riktiga" dokument från utvandringen från Irland till Amerika, brev och rapporter, men med en berättelse invävd. Finns ibland en liten illustration mellan kapiteln och en snutt ur ett brev till/från utvandrare som ger en skrämmande insikt den nöd som uppstod i potatispestens spår i 1800-talets Irland.

Rawsome recipes

Lite sent på det den här månaden av olika anledningar, men här kommer iaf en liten rapport om min receptbok för mars månad: Ani's Raw Food Kitchen av amerikanska Ani Phyo.

Det är en trevlig och lättförstådd receptbok för den som är intresserad av raw food. Jag har bara hunnit laga en bråkdel av alla recept och kommer att pröva fler av dem framöver, för där är mycket mer som verkar både gott och intressant. Tyvärr måste jag säga att ett par av recepten jag lagade blev mindre lyckade, vilket inte är helt vanligt. Det kan naturligtvis bero på mig, och i något fall var det helt enkelt att jag inte hade tillräckligt bra utrustning (har bara en vanlig mixer när jag nog skulle behövt en multihästkrafts-powermixer), men ett recept provade jag igen och det blev helt enkelt ingen höjdare. Samtidigt lagade jag andra rätter som blev urgoda, så jag dömer inte ut boken för de fåtal mindre lyckade resultat jag fick.

Skulle jag önska något vore det att där fanns fler foton på maträtterna. Det finns ett avsnitt med färgfoton, men de är för få och sitter i en separat sektion. Kan vara en personlig åsikt: vackra foton är a och o för en receptboksälskare av min sort.

Det jag gillar med boken är att, till skillnad från i många raw-gourmet-böcker, går de flesta av recepten att göra utan att behöva importera ingredienser från USA, och där finns gott om de som inte kräver avancerade maskiner eller lång prep. Dessutom har Ani ett starkt miljöengagemang och hon skriver mycket och ofta om små detaljer i ditt liv som du kanske inte tänker på men som kan göra stor skillnad för miljön (filtrera själv istället för att köpa vatten på flaska, undvik att köpa sallad i gasfylld påse osv osv).

En bra raw-bok för nybörjare mtp enkelhet och tillgänglighet, men det finns också gott recept om för den mer bevandrade, så ingen nybörjarbok i den bemärkelsen. Och för en nybörjare i Sverige finns det andra böcker jag skulle rekommendera att man köpte före, dels för att de är på svenska, men framför allt anpassade till svenska förhållanden/varor (Palmcrantz Raw food på svenska t ex). Det är trots allt miljövänligare att laga på lokalodlade råvaror än att basera sin vardag på bananer, avokados, goji berries mm från Långtbortistan. Och bättre avpassat för din kropp, enligt vissa. Ani har för övrigt en ny receptbok på g i maj:

Under de veckor som är kvar av april tar jag mig an ett veganskt mastodontverk: Isa Chandra Moskowitz och Terry Hope Romeros Veganomicon. Blir en utmaning att få en överblick på bara 3 veckor, så ev får jag förlänga över nästa månad också, men jag ser hur det går först. Ser fram emot läckra mål!

Jason Goodwins The Bellini Card

Efter att - baserat på hörsägen och känsla - ha rekommenderat Jason Goodwins bokserie om eunucken Yashim till höger och vänster, känns det bra att få läst en av dem och finna att åtminstone The Bellini Card (som är den tredje i ordningen) är både underhållande och spännande. Den utspelar sig huvudsakligen i Venedig men även Istanbul porträtteras vackert. Boken hamnar nånstans mellan lättsmält detektivroman och deckare. Den har viss historisk anknytning, även om den nog mest bör läsas som underhållning.

Jag har fått blodad tand och tänkte så småningom se om jag kan jaga rätt på den första i ordningen - The Janissary Tree - genom byte eller lån, bok eller ljudbok.