Gentlemän och spelare

Den fjärde hyllvärmaren gick snabbt att läsa ut. En spännande och lite ovanlig bok, och inte helt självklart att genomskåda storyn. Joanne Harris skriver bra! Jag har tidigare läst Chocolate och Five quarters of an orange, och på något sätt hade jag tänkt att denna skulle likna dem, även om de inte direkt var lika varandra. Men Gentlemän och spelare kändes lite annorlunda, och utspelar sig i England (de andra två i Frankrike).

Beskrivning från baksidan: Det nya skolåret har just börjat på S:t Oswalds, en gammal och vällrenommerad internatskola för pojkar i norra England. Både personalen och skolans lärare känner en fläkt av förändring - en ovälkommen förändring. Kostymnissar, meningslöst pappersarbete och IT är det som gäller, och Roy Straitley, en excentrisk latinlärare som hör till inventarierna på S:t Oswalds, börjar till sist överväga att gå i pension, om än motvilligt. Men under revirstriderna, gnabbet och de vardagliga kriserna på skolan ruvar en mörkare hemlighet. Ett bittert agg, intensivt odlat men väl dolt under tretton år, är på väg att flamma upp. Vem är den mystiske insidern vars grymma practical jokes gradvis övergår i terror? Och hur kan en gammal, nästan bortglömd skandal bli den som får jätten Goliat på fall?

Andra och tredje hyllvärmaren avklarad!

Jag har åkt på en riktig hejdundrande långkörare till vårförkylning... Trist, men det har inneburit att jag haft tid att läsa! Och nu har jag lyckats plöja två gamla hyllvärmare! Den första är Pia Tafdrups poetik "Över vattnet går jag", där hon berättar om sin skrivprocess. Mycket intressant och välskriven! Hon berättar både om skapandet, läsaren, språket, estetik och kritik. Hon skriver: "Varje läsning av de klassiska verken lägger ny kunskap till den som man redan har. Således är en bok mer än en bok, det är en medvetandemultiplikation, för de största verken är i sin tur sprungna ur läsning av annan litteratur och därför bärare av en insikt och ett minne som ingen enskild människa genom ett aldrig så långt liv skulle kunna nå fram till." Vackert!

Den andra hyllvärmaren är en liten volym som heter "En kupa av kristall", en dokumentär bok om Annika som får två döttrar, Anna och Britta, som saknar delar av mitthjärnan. Det är en vacker liten bok om hur livet förändras och aldrig blir sig likt igen.

Jaha, nu ska vi se vilken nästa hyllvärmare blir!

Sen rapport

Jag har ju helt glömt bort att rapportera.

Dario Fo's Fladdermössens by är utläst och jag måste säga att det är en lugn och skön biografi man kan unna sig mellan deckarna eller vad man nu läser.

Genom att kombinera enkelt och komiskt språk närmar jag mig aldrig någon tristess, vilket kan hända ibland, just när jag läser biografier. Han hoppar helt enkelt över det som i vanliga fall tråkar ut mig. Exakt vad det är kan jag faktiskt inte sätta fingret på, men jag hoppas att jag stöter på liknande biografier igen.

Trean avklarad

I helgen läste jag ut min tredje hyllvärmare Strändernas musik av Pat Conroy, som jag började på för ca tre veckor sen. Även om den är på drygt 600 sidor är tre veckor ganska lång tid på en och samma bok för min del. Men jag har inte riktigt känt ett sug för att fortsätta läsa, trots att jag blir lite "fast" var gång jag väl startar.

Boken handlar om en amerikan, Jack McCall, som mer eller mindre flyr till Rom då hans fru begår självmord. Han gör sitt bästa för att bryta kontakten med vänner och familj i södern, så att hans dotter ska få en bättre uppväxt än han själv. Men så får han bud om att hans mamma är allvarligt sjuk, och att det är på riktigt denna gång. Vånda och tillbakablickar.


För mig är det för mycket sentimentalitet och för lite "action". Jag får heller ingen bild av varför hans mamma gjorde hans barndom så hemsk. De avsnitt som kunde varit riktigt intressanta, tex univeritetslivet som förändrade Jack eller livet med frun, nämns bara i förbigående och förblir suddiga. Andra spännande passager, som fisketuren till golfströmmen, ligger som fristående berättelser trots att de upplevelserna borde påverkat livsåskådningen ganska mycket. Istället beskrivs fiskande och ätande ingående... Slutet är lite för förutsägbart för min smak. Men, som sagt, Pat Conroy skriver bra, så när jag väl började läsa fastnade jag och läste ganska långa stycken. Men det var inget som drev mig att ta upp boken igen vid nästa tillfälle, utom att den var en av mina hyllvärmare...

Nu har jag klarat av den! Vet inte riktigt vilken jag ska ta itu med nu. Tror det får vänta ett tag.

Såå länge sen jag skrev något

Jag insåg plötsligt att det var jättelängesedan jag skrev här. Sist jag skrev hade jag tagit itu med Breven av Håkan Andersson. Jag började full av förhoppningar men tyvärr blev jag besviken (igen) den är helt enkelt inget för mig. Jag gav upp. Istället läser jag nu Karen Maitlands Company of Liars som jag köpte i London november 2008. Mycket bra!

Jag har också precis lyssnat på Back to Blossom street som inte är en av mina utvalda Hyllvärmare men en hyllvärmare ändå eftersom jag köpte den förrförra året....

P.S. Självklart byter jag Håkan Andersson mot annan hyllvärmare.D.S

På det igen!

Så där. Då var jag inne på ytterligare en hyllvärmare. Nämligen Dario Fo's Fladdermössens by.
Efter 20 sidors lunchläsning undrar jag varför den har fått stå i hylla så länge som 4½ år. Redan i prologen fångar Dario mig med sitt avslappnade sätt att berätta på och den där sköna humorn som han också blivit enormt erkänd för. Känns helt enkelt som att detta var ett bra bokval då jag kommer att spendera en hel del timmar på tåg och hotellrum de närmsta två dagarna. Då behöver man någon som kan muntra upp ens tillvaro.