Femte boken lyssnad!

Jag hittade min femte bok "Hustrur och döttrar" av Elisabeth Gaskell som ljudbok, och på engelska, så jag valde att lyssna på den istället för att läsa.

Wives and daughters är Elisabeth Gaskells sista bok, det fattas ungefär ett kapitel eftersom hon dog innan hon hann skriva färdigt. Detta gjorde att jag kände mig lite tveksam att läsa den, oavslutat känns inte så kul. Men det visade sig bara vara finishen som fattades, i stort sett. Man kan gissa hur de sista trådarna ska knytas ihop, och utgivaren har sammanfattat det som författaren berättat om historien.

Hustrur och döttrar utspelar sig i en by i 1800-talets England, och för en gångs skull skriver Gaskell inte om arbetarklassen. Huvudpersonen i boken är doktorns dotter, som har en social mellanställning, men är allmänt respekterad. Fantastiska personporträtt och en levande uppsättning karaktärer som gör att man lär känna nästan hela byn. Som titeln antyder fokuserar boken på relationer mellan kvinnor - fruar, mödrar, styvmödrar, systrar och vänninor. Storyn är inte jättesvår att lista ut, men mästerligt berättad - det är berättandet som är behållningen!

Bok tre och fyra utlästa

Bok nummer tre var Norah Vincents "Self made man". Under ett och ett halv år klär författaren ut sig till man och infiltrerar ett bowling lag, ett kloster och en terapigrupp. Dessutom provar hon att jobba som säljare och dejtar kvinnor. Vissa delar av boken var intressanta, men överlag var den en aning oorganiserad som social studie och vissa uppgifter som hon tar på sig blir ganska bizarra (besöket på porrklubb). När boken var slut undrade jag vad hon egentligen hade för mening med studien, och det undrade hon nog själv också... Men som sagt var det en del intressanta partier.

Bok fyra var "Oväder" av Mark Lynas. Journalisten Lynas åker runt och besöker de delar av världen som är känsligast för klimatförändringar. Boken är som en faktakryddad reseberättelse och särskilt kapitlet om Tuvalu, en ögrupp relativt nära Nya Zeeland var intressant. Fick mig att börja googla Tuvalu och förväntade mig nästan att öarna skulle vara bortsköljda vid det här laget. Sist i boken är en samling internetadresser till organisationer som är av intresse för alla miljövänner.

Bara en bok kvar! Yay!!!

Bok 3 klar

Nu är Människa utan hund utläst! Varför väntade jag med denna? Spännande till sista sidan!

En familj, en sammankomst - två personer försvinner. Kriminalare Gunnar Barbarotti i Kymlinge gör entré, men fallen visar sig vara svårlösta. Flera personer håller inne med viktiga uppgifter och tiden går. Barbarotti kan inte släppa fallen, trots att det ser hopplöst ut.

Fääääärdig!

Jag har nu stängt pärmen på den allra sista av mina hyllvärmare. År av beslutsamhet blandat med svagare stunder av tillfällig inköpslusta, följt av ett slutgiltigt nyårslöfte och äntligen är jag vid mitt mål: inga gamla olästa böcker i mina hyllor. Härligt!

Sista boken ut för mig var Dorothy Koomsons Marshmallows For Breakfast. En söt och rörande historia, och inte så Gilmore Girls:ig som den kanske låter. Jag skulle inte kalla det chick lit, knappt ens feel good, eller om så åtminstone med mer allvar och djup än vanligt (jag är chick lit-gillare, så missförstå mig inte). Inte heller är handlingen riktigt lika förutsägbar som den kanske verkar när man läser om boken. Läsvärd om du vill ha något lättare, som berör. Dessutom är det befriande med en mörkhyad kvinna som huvudperson. Inte för att det spelar någon roll till varken höger eller vänster, men det är ovanligt bland de böcker jag läst genom åren.

Så klart står jag inte utan böcker för att jag lyckats beta av alla mina gamla... Sen årsskiftet när jag tog mig an den här utmaningen har jag inte köpt några böcker, men jag har fått ett par, och även har bytt till mig någon via BookMooch. Så jag har ändå några stycken att fortsätta på =) Vad annat vore att vänta av en bokfantast? De är åtminstone inte mer än ett par månader gamla någon av dem. Mer om dem en annan gång. Nu ska jag njuta känslan av Mission Accomplished!

Halvvägs i Människa utan hund

Jag har efter mycket läsade på tåget och i trädgården kommit halvvägs i Människa utan hund. Sen är spännande! Ser fram emot upplösningen!

Dags för femte

NU har jag börjat på den femte och sista i denna omgång. The Rings of Saturn av W G Sebald. En märklig blandning av självbiografi, roman och essä.

Fängslande och tilltalande. På Wikipedia kan man läsa: "Sebald har en säregen stil där han blandar fiktion, självbiografi och dokumentär prosa den senare ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Beträffande kontrasten mellan fakta och fiktion har han själv kommenterat: "Fakta och fiktion är bägge hybrider. De är inga alternativ" Sebalds prosa handlar alltid om att återvinna minnet - ofta vad som brukar kallas det kollektiva minnet - för att förstå hur detta gör oss till dem vi är idag. Utan minne, ingen litteratur.
Ett utmärkande drag i Sebalds skönlitterära böcker är att där återfinns en rad ofta dokumentärt präglade fotografier och bilder. Dessa vävs in i berättelsen på ett sådant sätt att läsaren sällan blir klar över vilken status bilderna har, är de direkta spår av den verklighet Sebald visar fram eller är de spår av någonting annat som Sebald nu använder för att kunna fortsätta sin berättelse i den riktning han finner nödvändig? Detta är frågor som saknar svar och det tillhör Sebalds briljans att läsaren efter hand inte längre tycker detta är problematiskt.
Sebalds böcker hör till de där läsaren redan efter ett par sidor försätts i en säregen stämning. En stämning som på fenomenologiskt vis stiger upp ur texten. Den förunderliga, sorgsna men också nyfikna, stämningen som löper genom Sebalds texter beskrivs kanske bäst som melankolisk.
Sebald levde sitt vuxna liv i England, en självvald exil delvis beroende på en besvikelse över tyskarnas tystnad kring vad som hände under krigsåren, men också för att föredrog den akademiska kulturen i England framför den i Tyskland. Sebald arbetade som professor vid East Anglia University i Norwich och har skrivit en lång rad sakprosatexter, bland annat två essäsamlingar om österrikisk litteratur och en bok om bombningarna av tyska städer under andra världskriget.
Sebald kallas ibland för en förintelseförfattare. Dels för att den frånvaro av kollektivt minne som han menar präglade Tysklands efterkrigstid alltid finns närvarande i hans skrivande, men också för att många av de personer han skriver om har en livshistoria direkt sprungen ur de nazistiska förintelselägren.

Den finns på svenska också: Saturnus ringar.

Spännande va?

Bok 3 påbörjad!

Insåg att jag måste snabba på om jag ska hinna med alla fem böckerna på de veckor som är kvar av utmaningstiden. Så - i morse, på bussen till jobbet, påbörjades bok nr 3, Människa utan hund av Håkan Nesser. Jag är en Nesser-fan och kan inte förstå varför jag inte blivit färdig att ta tag i den här boken. Men nu är det dags!