Bok 3 påbörjad!

Insåg att jag måste snabba på om jag ska hinna med alla fem böckerna på de veckor som är kvar av utmaningstiden. Så - i morse, på bussen till jobbet, påbörjades bok nr 3, Människa utan hund av Håkan Nesser. Jag är en Nesser-fan och kan inte förstå varför jag inte blivit färdig att ta tag i den här boken. Men nu är det dags!

Väckarklocka

Då var jag klar med Elin Wägners Väckarklocka! Non-fiction från 40-talet men för den skull inte trögläst. Intressant för det mesta (lite väl allmänblajjigt i inledningen, men så är jag just nu lite otålig också) och väl underbyggd, men utan källor och fotnötter. Det skulle ge avhandlingskänsla och det har den inte.

Kan kanske tyckas underligt att jag avfärdade Faludis böcker som inaktuella och sen ge mig på ännu äldre krigstidsfeminism. Men om Faludis böcker kändes för gamla var de samtidigt inte gamla nog. De tittar snävare, i förstoringsglas, Väckarklocka mer övergripande och historiskt. Det är Sverige, rösträttskampstider, kvinnohistoria. Läsvärt.

Nu har jag bara en kvar, sen är jag färdig med alla mina gamlingar!

Snart dags för sista i denna omgång

Jag känner och erkänner att jag har lite svårt att komma i gång med min sista hyllvärmare. Men jag går här och laddar. Ska bara .....

Nåväl, jag går också och funderar lite på vilka fem som ska få stå på tur sedan. Jag tänkte jag skulle ta dem som jag av någon anledning liksom behöver en spark i baken för att sätta i gång med.

Jag ger upp x2 - Farväl Faludi

Jag har riktigt svårt för att inte avsluta böcker jag påbörjar. Speciellt när det är böcker jag burit med mig i 6-7 år; som flyttat med mig hit och dit, överlevt utrensningar, därför att jag varit helt säker på att det är böcker jag vill läsa. Det här är viktiga böcker, det är Susan Faludi - 90-talets viktigaste feministiska verk: Backlash och Ställd.

Men jag har prokrastinerat för länge. När turen äntligen kom till dem satte jag mig att läsa nyfiket. Men långsamt gick det. Tungt, segt. Bläddrade lite modstulet genom sidorna med småstilad intensiv facktext. Letade till slut upp de mest intressanta kapitlena för att hitta min infallsvinkel. Men. Jag har försökt och försökt komma in i texten, för att jag gärna ville ha läst dessa milstolpar, för att det är Faludi osv. Till sist gav jag upp.

Det har gått en vecka sedan dess - en ångervecka tänkte jag mig, men jag har inte ångrat mig. Det är inte lönt att tvinga sig igenom två tegelstenar, när jag vet att de kommer att ta tid, energi och lust ifrån mig. Ja, jag skulle vilja ha läst dem, men de känns bara inte riktigt så relevanta längre. Redan när jag köpte dem i början på 2000-talet måste de varit på gränsen.

I Backlash talar Faludi om 80-talets USA. Jag tror minsann att det hunnit passera både en ny feminismvåg och en mindre backlash sedan dess. Mycket har hänt, och situationen i USA för över 20 år sen känns inte så intressant att jag måste läsa 2x 500 sidor om dem idag. Det är dock inte utan sorg jag fattar beslutet - för läser jag dem inte nu, kommer jag inte att läsa dem senare under året, det vet jag mycket väl. Så nu ligger de till försäljning på Bokbörsen. Inga olästa gamla böcker i hyllorna vid årsskiftet var nyårslöftet.

Jag är fortfarande intresserad av feminism, och för den delen också av Faludi. Men det har hunnit komma ut så mycket nytt sen Backlash och Ställd. Faludi själv har för övrigt kommit med en ny bok, om än på lite annat ämne. Det känns vettigare att läsa mer aktuella böcker, de är inte mindre viktiga. Faludi är trots allt endast en i mängden. Hennes böcker bara råkade följa med länge på min egen resa, men nu hoppar de av, och ses vi åter är det på biblioteket.

Se där. Det krävdes en lång förklarande ursäkt, men till sist gick det. Jag är inte bra på det men, jag kan nu iallafall släppa påbörjade böcker även jag.

Deckare vid havet

Jag läser inte jättemånga deckare, men det händer då och då, och när jag gör det är det ofta för att de har lokal anknytning till en stad/region jag själv bott i eller rest till. Just den här deckaren utspelar sig i Brighton på Englands sydkust, som jag har en grymt nostalgisk koppling till. Jag är därför lite tveksam till om jag objektivt kan påstå att Dead Simple av Peter James är bra - med deckarmått mätt - men tack vare den fick åtminstone jag en dö spännande och underhållande läshelg.

I bokens första kapitel blir en berusad blivande brudgum intvingad i en kista, nedgrävd i en djup grav och lämnad där som betalning för gammal ost. Hans kompisar åker skrattande iväg för att fortsätta svensexan på närmaste pub ett par timmar, för att sedan återvända och gräva fram kompisen. Men på vägen till puben råkar kompisgänget i en frontalkollision, som tar livet av dem alla fyra. Otäck situation som kanske låter mer olycksartad än mordiskt planerad, men det finns fler än de fyra i bilen som har koll på svensexekvällen...

Vi följer i den här deckarserien på hittills 4 böcker (5e utkommer i sommar) superindendent Roy Grace. En man med en sorglig historia, men tack och lov inte en av de många deckare med en alltför (ursäkta) fucked up, lynnig eller på annat sätt jobbig huvudperson, som många deckare verkar ha. Dead Simple är den första i deckarserien och utkom i förra veckan på svensk pocket: Levande begravd heter den i översättning. Jag har tidigare läst Not Dead Enough (nr 3 i skrivordningen) och tänkte även fortsätta med de andra delarna längre fram.

Katedralen vid havet

Det känns lite som att jag fysiskt lämnar ett äventyr i en annan tid när jag stänger pärmen till Ildefonso Falcones Katedralen vid havet. En mastodont med sina dryga 650 sidor som nästintill blivit en del av min vardag denna påsk. Det är inte utan att det känns lite tomt.

Handlingen utspelar sig i mitten av 1300-talet huvudsakligen i Barcelona, och kretsar kring far och son Estanyol. Den gör inga anspråk på att vara någon sann berättelse om verkliga personer, men att romanen är väl historiskt förankrad förstår man om inte annat i författarens efterord, där han går igenom de historiska händelser han knutit an till, och vad han själv ändrat/hittat på.

Jag läser lite då och då böcker av det här omfånget, men föredrar egentligen kanske sådana på typ halva sidantalet. Trots det har det inte varit svårt att ta sig igenom Katedralen vid havet. Suget att läsa vidare har hela tiden funnits. Utan att vara över-actionspäckad händer det saker hela tiden, ända in i slutet.

För den som inte avskräcks av omfång och tyngd (pocketen utkom i slutet av mars kan jag tipsa om) är det läsvärd underhållning som ger en liten inblick i spansk historia, inte bara om kungar och sjöslag (men det också).

Havets stjärna

Havets stjärna visade sig vara en snabbläst bok!

Den bistra vintern 1847 avseglar Havets Stjärna från det svältdrabbade Irland mot New York. Ombord finns fyrahundra människor med hopp om ett bättre liv. Eller åtminstone om att överleva. Bland dessa människor finns en avskydd adelsman med hustru och kammarjungfru, en kåkfarare som ljuger sig fram i livet, en rättrådig amerikansk journalist samt en mördare och de är alla på ett mystiskt sätt länkade till varandra. Medan Havets Stjärna stävar över Atlanten avslöjas den ena häpnadsväckande hemligheten efter den andra.

En spännande och gripande historia. Berättelsen i sig bygger nog inte så mycket på verkligheten som jag först trodde, men hela bakgrunden och i-scensättningen är noga efterforskad. Jag har dessutom fått skrämmande kunskaper om läget i 1800-talets Iralnd i potatispestens spår. Rekomenderas!