Inte så vidare

Jag vet inte vad det är för fel men jag tycker helt enkelt inte om hennes sätt att skriva! Nu ger jag upp, nu blir det inga fler av Kate Atkinson. Jag har precis avslutat De vilseförda. Visst, den är spännande och ganska rolig men jag retar mig på hennes språk av någon anledning. Det har varit likadant med hennes andra böcker. Så nu blir det inga fler.

Nu får det bli en deckare, en gammal Peter Robinson, innan jag tar itu med fyran

Vad ska vi göra sen? Sätta upp nya mål eller?

Andra boken läst

Under februari har jag läst "De besatta: en romantisk berättelse" av A S Byatt. Titeln (och kanske bilden på framsidan) lurade mig lite, så jag var lite tveksam när jag började läsa - trodde det var en 1800-tals romans, som jag är lite trött på just nu. Det var det inte, och jag blev positivt överraskad! Boken innehåller visserligen en 1800-tals romans, men inte någon typisk sådan. Dessutom innehåller boken ett mysterium och jakten på dess lösning och en 1900-tals romans.

Roland Mitchell är literaturforskare, men det går inte så bra för honom varken hemma eller på jobbet. En dag hittar han brevutkast som är olika allt annat hans studieobjekt tidigare skrivit. Det ser ut som utkast till kärleksbrev! Roland smyger med sig breven för att forska på egen hand, lite chockad över sitt eget oproffesionella beteende. Vem är breven till? Hur kommer en tidigare okänd kärlek att påverka tolkningen av författarens verk? Och kan Roland behålla sin "stulna" hemlighet tills han löst den, eller kommer den aggresive konkurenten från USA att köpa upp alla spår först?

Spännande och innehållsrik, och lite överraskande. Boken innehåller flera "sidoämnen" att fundera vidare över, men dem överlåter jag till den som själv läser den att upptäcka!

Dags igen

Nu äntligen ska jag ta itui med nästa Hyllvärmare. Det får bli Kate Atkinssons De Vilseförda.

Om ni gillar att sticka så titta in på http://www.stick-litt-kal.blogspot.com/

Jag tror jag ska låna konceptet Hyllvärmare också för stickprojekt!

Den vita borgen

Jag håller egentligen på med Kvinnorummet som min 3e hyllvärmare, men eftersom den är häftig (på flera sätt) och jag inte vill rusa igenom den tog jag en paus och läste den till omfånget minste av mina kvarvarande hyllisar: Orhan Pamuks Den vita borgen.

Den här boken kom till mig utav sig själv lite. Slumpen erbjöd den, och då jag faktiskt ännu inte läst något av 2006 års Nobelpristagare tänkte jag varför inte?

Det är en tunn bok på 160+ sidor om en italiensk man som tas tillfånga på en sjöfärd, och förs som slav till Istanbul. Han hamnar hos astrologen och vetenskapsmannen Hodja (Hodja generellt tror jag är lite som Bellman, eller persernas Nasreddin), som han bor och arbetar med under många år. De två är lika varandra till förväxling, så pass att de är svåra att hålla isär och t o m byter plats och personlighet.
De arbetar på uppfinningar och astrologiska förutspåelser för sultanen, och konstruerar en gigantisk krigsmaskin som är med vid försöket att inta den vita borgen i bokens titel.

Det är inte så mycket händelseförloppet som är intressant i Den vita borgen, som tråden kring de två huvudkaraktärernas likhet, tycker jag. Jag behöver fundera mer på det här, känner jag; varför är de så lika (vad vill författaren), vem är det som är jag-personen; är det ens viktigt att fastställa? Det är mycket "vi" och "dem" här. Och titeln; den vita borgen tar trots allt väldigt lite plats i bokens handling, men har fått ge namn åt boken. Jag har lite funderingar kring det här, men behåller dem för mig själv så att du också får fundera när du läser den.

Jag vet inte om det här är det bästa av Pamuk, men den är kort och snabbläst och fick åtminstone mig att fundera lite mer än vad jag tenderar att göra på efter flertalet böcker jag läser. Jag har dock hört delade meningar om den här boken. Nån annan som läst den här eller annat av Pamuk? Vad tyckte ni (vad läste ni)?

Den lilla fyran.

Idag läste jag ut bok numero fyra, Hjalmar Bergmans "Flickan i frack" från 1925. En mycket charmig och välskriven kortroman (ca 125 sidor) om studenskan Katja Kock som lyckas göra stor skandal i lilla trångsynta Wadköping genom att ha på sig frack på balen. Rekommenderas!

Bok två avklarad

Bortom Normen 2.0 - om en ny sorts rättvisa. En samling av Åsa Petersens krönikor som var väldigt lättläst och snabb när jag väl tog tag i den. Hon tar upp ämnen som delad föräldraförsäkring, homoadoptioner, Åke Green (ja -galne pastorn på Öland) och folkpartiets "språktest för medborgarskap". Klart läsvärd. Utlånas gärna.

Tredje!

Nu har jag läst ut min tredje hyllvärmare, Eva Helen Ulvros eminenta biografi över Sophie Elkan. För eftervärlden har den stackars Sophie mest blivit känd för att hon var Selma Lagerlöfs reskamrat, men här får vi reda på att hon (naturligtvis) var så mycket mer, framförallt en på sin tid mycket känd författare av historiska romaner. I Ulvros bok får man verkligen en bild av tiden (sent artonhundratal-tidigt nittohundratal), hur Elkan levde och arbetade, samt hennes förhållande med Selma Lagerlöf. Boken är mycket välskriven och rekommenderas varmt. Den enda nackdelen är att den gav så mycket mersmak att jag genast beställde boken med en del av Selma och Sophies brevväxling. Jag skulle ju bli av med böcker, inte skaffa mig fler! Nåja, det lär inte bli en hyllvärmare av den iallafall.:)