Första hyllvärmaren avklarad!

Så var första hyllvärmaren utläst, Hundra och en dag av Åsne Seierstad. Kan inte fatta varför jag inte läst den tidigare med tanke på att jag t.o.m. har skrivit en uppsats om Irakkriget! Åsnes ögonvittnesskildring av kriget i Irak är klart läsvärd, kriget i sig förblir obegripligt, men hennes möten med de "vanliga" irakierna ger en skrämmande insikt i hur livet i Bagdad tedde sig under Saddam Husseins styre.

Min första läst!

En fantastisk historia, inte överdrivet positiv, som utspelar sig i ett oroligt Indien huvudsakligen i slutet på 70-talet. Där har individen inte mycket att säga till om ens i sitt eget liv, i alla fall om ens omständigheter är små. Plötsligt kan polisen komma och tvångstranportera dej till ett valmöte eller något värre. För att hitta ett bättre liv gäller det att vara beredd att uppoffra mycket - men vad händer med dej när ditt liv förändras? Kan dina värderingar och förväntningar bibehållas? Eller lyckas du hitta nya som fungerar? Mer om boken och författaren finns i dess journal http://www.bookcrossing.com/journal/4692573. Verkligen läsvärd!

Äntligen!

Visst är det konstigt att saker inte blir av och att böcker inte blir lästa. 1981 läste jag romanen Gheel av Per Odensten som då var mycket omtalad och fick pris. Den är en av de romaner som jag alltid kommer att minnas. En märklig, mörk och fascinerande historia. När uppföljaren En lampa som gör mörker kom 1999 köpte jag den genast. Men inte har jag läst den... förrän nu. Jag började i går kväll och kände genast igen stilen, språket och stämningen. Mycket lovande. Tack Cecilia för denna goda idé med hyllvärmarutmaning. Ibland behöver man en spark i baken.

Utläst!

Sådärja! Klar med första boken, och det känns bra! Tyvärr är det väl inte en roman jag känner att jag vill rekommendera andra att ta sig an. Kihlgårds språk är lite för stökigt för min smak och personerna känns inte trovärdiga. Det jag gillar med boken är det omvända tidsperspektivet. När berättelsen börjar är vi i slutet av historien och i slutet av boken får vi veta hur det hela började. Det är ett kul grepp. Någon annan som har läst Kicki & Lasse eller något annat av Peter Kihlgård?

Dags för nästa!

Hann läsa klart Sara Gruens Water for elephants igår. Är glad över att jag äntligen tog mig för att läsa den. Den var bra! En cirkus kommer till staden vilket får 93-årige Jakob att tänka tillbaka på sin tid vid en cirkus under 30-talets Amerika. Fängslande om liv, död och kärlek. Den egentliga huvudpersonen är dock nog elafanten Rosie.

Först ut: Kicki & Lasse

Nu har jag tagit tag i min bokhög! Först ut blev romanen Kicki & Lasse, men Kihlgårds språk stör mig lite. Det var nog därför jag avbröt första försöket. Hur som helst, nu har jag drygt 250 sidor på mig att vänja mig.

Eremitkräftorna flyttar ner en hylla

Då har även jag officiellt kommit ett steg på väg i utmaningen; Eremitkräftorna är utläst, och Vila på gröna ängar (som dock inte ingår bland mina utvalda) är påbörjad.

Det är en både lätt- och snabbläst trilogi, småtrevlig men inte sockersöt (så här långt i alla fall).
Jag var inte jätteimponerad av första delen; Berlinerpopplarna, och fortsatte på den följande mest för att den blev utlånad till mig utan att jag bett om det. Men det ångrar jag inte. Äntligen börjar jag känna för karaktärerna och förstå mer varför de handlat som de valt att göra vid olika tillfällen.

Ev spoiler alert: Jag tycker att det är kul att Ragde tar tag i ämnet barn i homosexulla relationer, även om hon väljer att jämna ut ekvationen lite (vill inte skriva ytterligare om det skulle vara någon som ännu inte läst dem). Cliffhangern på slutet fick mig att ge mig på 3an direkt, och det är gott betyg, i mina ögon.

Har du tagit dig igenom 1an är det värt att ge sig på 2an också. Avslutningen kan jag inte uttala mig om ännu.