
Redan innan Katarina och hennes man flyttade in i den nuvarande lägenheten har hon sett en tjej med lila glittrig hatt som ser ut att bära världens bekymmer på sina axlar. När Katarina inser att Sonja, tjejen med hatten, bor i samma trappa känns det som ett tecken. Men kan man ta kontakt med en främling utan att vara påträngande. Katarina försöker hälsa så hjärtligt som möjligt på Sonja.
Sonja kämpar med skolan och med sig själv - och med att acceptera sin äldre brors död, som inträffade för flera år sedan. Det splittrade familjen, och mamman har förskansat sig i gråhet och overksamhet. Sonja hittade en lila glittrig hatt i sin brors rum som hon sedan dess vägrar att släppa ifrån sig. Hon har sett Katarinas balkong, som är proppfull med blommor och växter. Katarina är ingen grå svensson, utan känns som någon som Sonja kunde knyta an till. Men hur blir man vän med en främmande vuxen? Sonja tajmar slängandet av sopor till exakt när Katarina kommer in i porten och kämpar med att förlänga hälsningarna.
Väldigt bra skriven, och dessutom med soundtrack på medföljande CD-skiva - en del av låtarna är specialskrivna för boken.